Oöfverskådlig, som en framtids öde,
Ett haf af sötma, böljor af kristaller,
Nedsväljde Ladoga ditt unga flöde
Liksom minuten in i seklet faller.
Men seklet droppar in i evigheten,
Minutens suck vill ock odödligt lefva,
Och droppens väg, der han går fram förveten
Till ändlös, strandlös ocean, är Newa.
Allena blå i luft, som dimman töcknar,
Allena ren i dyn utaf moraser,