O arma hjerta, nekas dig
Väl hvarje jordisk fröjd?
Har hoppet flytt? är ensam nu
Du under sorgen böjd?
Blef att försaka städs din lott;
För andra offra sig?
O syster, om jag kunde blott,
Jag skulle trösta dig.
Så suckar engeln, och en tår
Ur fylda ögat föll.