Till Finlands fjerran gömda skär sitt milda välde sträckte.
Från glansen af sitt nya hem, ifrån palatsets salar,
Kanske en tanke sänder hon till Finlands vackra dalar,
Kanske när trött af lifvets prakt hon önskar ro och hvila,
Hon skall till våra skogars frid på längtans vingar ila.
O, kom till oss, när vårens sky sig öfver norden breder,
När skog och sjö och höjd och dal åt sig en fest bereder.
Kom sjelf liksom en vårens fläkt att hoppets skördar väcka,
Att hvarje sorg för väntad dag i Finlands bygder släcka.
Men om du icke kommer sjelf, så lär oss dock att tänka,