Fördömer ej, hvad redan förefinns;
Har rum för hopp vid allt hvad godt man minns.
Så vid försöket med en inhemsk scen,
Der tviflet endast såg en stötesten,
Den unge gossen tog med lif och själ
Sin del uti vågstyckets ve och väl.
Han bilder gaf deråt ur diktens verld,
Steg sjelf på tiljan lika fri från flärd,
Som han i lifvet gick sin jemna gång
Med vidgadt sinne, fast hans stig var trång.