Hur högt hon stält dem alla,
Om hvilka hon engång tyckt,
Hur goda, kloka och sanna
Hon ännu dem finna vill,
Hon glömde den arma, lilla,
Det var den första April.
Hon kände sig rätt olycklig
Och sorgsen i hjertegrund,
Då hela den ljusa taflan
Fick skuggor i samma stund.