HENRIK
reser sig och går emot henne.
Jag tål det inte längre! Du gör mig galen med dina konster.
ERNA.
Så bryt! Du har din frihet.
HENRIK.
Du tycks önska det!
ERNA.
Jag hvarken önskar eller fruktar. Men är det din mening att plåga lifvet ur oss båda med svartsjuka, så är det bättre, att vi gå hvar åt sitt håll.