ERNA.
Jag döljer ingenting. Jag är vänlig mot mina vänner, och mot Bergström derför, att han är en af dem. Om han blir mer för mig, skall jag säga dig det ärligt.
HENRIK.
Du förutsätter möjligheten!
ERNA.
Jag har sett så mycket, att jag inte längre tror på omöjligheter.
HENRIK.
Ja, du har visst sett mycket! Inte ens ditt förflutna känner jag. Kan jag veta hur många — — —
Tig, eller det kan aldrig bli godt mer!