Jag ville göra det så lätt för dig — efter det måste ske. — — — Se! Jag gråter ju inte ens! Lyfter sitt ansigte upp emot honom.

ALLAND

ömt

Jag önskar, att jag aldrig tagit dig. Du var för god — och detta bryter dig.

LOUISE.

Inte ledsen för min skull. Lutar sitt hufvud mot hans axel. Jag är ju lycklig — in i det sista. Hvad begär man mer? Tack för allt. Jag önskar intet ogjordt af det, som skett.

ALLAND.

Du är så underlig. Jag törs nästan inte lemna dig. Men jag måste gå; man väntar mig till festen.

LOUISE.

Så gå då. Men kyss mig innan du går — — nej, på pannan som du brukade strax när vi blefvo bekanta.