Jag tycker om alltsammans här. Hvad ateliern kunde göras vacker! Men ni är en spartan. Man ser det på hela er drägt, på håret, på allting. Så sträng ni ser ut! Hvilken hård dom afkunnar ni icke i ert hjerta öfver mig, lättsinnige man! I era ögon är det synd att njuta af lifvet. Vill solen skina, skall man spänna parasollen upp eller krypa i skuggan! Jag rullar mig der det är varmast i sanden. — Ni tycker att jag är lättsinnig — icke sant?
LOUISE
långsamt och dämpadt.
Jag vet inte. Nej — — men det käns som om er verld inte vore min.
*
LILLY
kommer inspringande från entrén och stannar förlägen då hon får se Alland.
LOUISE
presenterar.