»Ja. Ett enaktsstycke.»
»Ett enaktsstycke? På tre år.
»Ja, och en, liten novellsamling»—han betonade orden en och liten, liksom på trots.
Hon smålog.
»Och hvad ämnar du nu?»
»Jag ämnar aldrig någonting.»
»Nå, hvad gör du då?
»Jag lefver.»
»Ingenting annat?»
»Är det inte nog?—För resten skrifver jag också på en roman—ibland.»