»För resten har jag för tillfället en älskarinna», sade han, nu åter lätt och skämtsamt. »Det är en smula mer aristokratiskt; det är nästan som ett äktenskap. Hon är inte min jemnlike—och jag kan inte tala med henne—men det gör ingenting, för det ska inte vara mer än tre månader.»
Modern tyckte sjelf, att det var opassande, men hon kunde omöjligt värja sig emot att draga på smilbandet.
»Ar det bestämdt på förhand hur länge det skall vara?»
»Ja—tre månader, det är öfverenskommelsen. Med en månads prolongationsrätt ifall begge parterna skulle önska det.»
FJERDE KAPITLET.
Framemot jul berättade William att han blifvit uppsagd och måste flytta strax på nyåret.
»Jag har plats här», sade modern. »Du kan få den dubletten der nere; den är icke uthyrd ännu.»
»Det vill jag inte», afbröt han kort. Inom sig kände han en rasande lust att antaga tillbudet. »Dessutom är den ju inte möblerad.»
I denna sista invändning bodde redan »Akkordens Aand».
»Det kan den bli.»