»Det får man alltid, när man uttrycker sig dunkelt.»
»Nå ja—då. Jo, ser ni, så ofta jag ser en dam läsa en bok, som inte är en lånbiblioteksroman—apropos! det är märkvärdigt hvad de fleste unga damer ha en smak för lånbiblioteksromaner!—jo, så infinner sig hos mig en känsla af belåtenhet. Aha! En af de våra tänker jag. Jag får intresse för personen, det är som om min ande redan på förhand sträckte sig ut och tog hennes själ i besittning.»
»Ingen under att ni såg så egenkär ut, der ni satt.»
»Så-å. Tyckte ni det?»
»Ja.»
Han smålog.
»Ingen under att ni fixerade mig så noga, då ni kom.»
»Ja, jag visste ju hvilken märkvärdighet ni var.»
»Hvem har sagt er det?»
»Löjtnant Bloch.»