VIGGO.
God dag, Lisa lilla. Och lycka på födelsedagen! Tar af sin långa reskappa, ställer galoscher och paraply i förstugan, kommer in och stänger dörren. Seså! Nu får jag helsa på dig ordentligt! Håller hennes hand i sina båda och ser på henne, förvånad. Hvad du är förändrad!
LOUISE.
Tycker också du det?
VIGGO.
Det är alldeles påfallande. — — Är det Paris? Eller sorgen efter mor, som gjort dig såder …?
LOUISE.
Såder?
VIGGO.
Ja, såder — — liksom större — — liksom mer kvinlig än förr?