VIGGO.
Nej, tack.
BOTILDA.
Då blir det väl bäst, jag tar ut det igen, så det kan hålla sig varmt. — — Jag trodde, dom skulle komma nu i rappet.
VIGGO.
Hvilka?
BOTILDA.
Dom som kommer och gratulerar, kantänka. Här är ju födelsedag i huset — — fast inte syns det på fröken, gu’bevars! Hå, hå — ja ja.
Tar kaffekannan och Viggos kopp, borstar af duken och går ut i köket.
*