FRU KNUTSON.
Ja, det vore synd att säga annat. Kan inte literatören finna på något medel att muntra sin fostersyster mer? Hon är alldeles förskräckligt melankolisk.
VIGGO.
Ja, Louise har ju aldrig hört till de riktigt glada — —
FRU KNUTSON.
Men nu är det alldeles som om hon vore förhexad. Hon är sig inte lik.
FRÖKEN SVENSSON.
Nej, vi fjäsa för henne och pyssla om henne på alla vis, men det hjelper inte stort — — —
LOUISE.
Åh, hur kan Gerda säga det. Jag är så tacksam för det ni äro snälla emot mig.