LILLY.
Ack jo, Viggo! Jag vill mycket hellre bo med dig hemma i en svensk småstad, än stanna här i Paris.
VIGGO.
Hur är det möjligt? — Det stolta, fria lifvet härute — —
LILLY.
Ju mer jag ser af »det stolta, fria lifvet härute», dess mer skrämmer det mig.
VIGGO.
Är du en sådan liten harunge?
LILLY.
Ja. Jag kan ligga vaken ibland om nätterna och tänka, och ju mer jag tänker, dess värre blir det. Jag blir riktigt mörkrädd till sist. Och då vet jag ingen annan råd än att krypa alldeles ner under täcket — — det hjelper. Trycker sig in till honom. Då tänker jag på dig och önskar, att du vore hos mig.