LOUISE
sätter sig.
Ja, här är vackert, det ser jag sjelf bättre än någon annan.
LILLY.
Åh, det är minsann inte svårt att se!
LOUISE.
För er alla är det bara det yttre, de vackra möblerna, färgernas harmoni — — För mig är det själen, doften af det hela — — det, som gör detta rum till mitt hem.
LILLY.
Det der förstår jag, men inte Viggo. Det der måste man vara kvinna för att kunna känna — — Jag menar så der, att man håller af hvarenda möbel, som en kär vän — derför att den varit vittne till — —
VIGGO