i det han kritiskt skärskådar Allands byst.
Styf karl! Ja, gu’bevars! Men konstig kropp! Konstig kropp, säger jag dig. Nu håller han på med en marmorgrupp, har jag hört. Den är snart färdig, och han är sjelf i en sådan der feber som han alltid är i, då han gör någe’ styft. Men ingen slipper in i hans atelier. Jag försökte i går.
JOHANSSON.
Du ja! Du springer ju alltid rundt och snokar. Inte kan man undra på, att monsieur Alland stänger sin dörr.
LIND.
Kan man inte undra? Är jag kanske inte också — — Kunde han inte ha godt af ett råd — —
Allmänt skratt.
BERGSTRÖM
lemnar Erna cigaretten.
Jaså, det tycker du! Att Gustave Alland borde ta’ råd af dig!