ERNA.
Gå din väg!
HENRIK.
Gå! Ja, det är just det, jag tänker göra. Men jag skall säga dig sanningen först. Jag låter inte sparka bort mig som en hund. Jag har tålt det alltför länge — akta dig nu, för nu bits jag!
ERNA.
Så bit då, om du törs, din byracka!
HENRIK
knyter händerna och far emot henne; hejdar sig.
ERNA.
Se bara! Du törs ju inte slåss en gång.