Det visste jag.
ALLAND.
Du är en märkvärdig liten kvinna. Aldrig pockande, aldrig nyfiken. Inga frågor, intet bråk — och ingen jämmer för det jag håller dig borta från min atelier.
LOUISE.
Jag vill inte komma dit förr, än du sjelf ber mig.
ALLAND.
Lilla orm! Jag börjar frukta, att du ämnar beveka mig genom din blidhet.
LOUISE.
Tror du det? Då måste jag ju bli pockande för att visa, att du tar fel. Skrattar. Men det skulle vara mycket svårt för mig.
ALLAND