med ett melankoliskt leende.

Jag göra slut!

ERNA.

Det är du skyldig dig sjelf — din stolthet — —

LOUISE.

Jag har ingen stolthet. — — Och nu får du inte bli ond, om jag ber dig om en tjenst.

ERNA.

Du vill väl, att jag skall gå?

LOUISE.

Ja.