ERNA.
Jo, det blir nog bäst, att du reser hem med Louise.
LOUISE.
Jag stannar nog — — ännu någon tid.
ERNA.
Du sade ju, att du inte hade råd?
LOUISE.
Litet längre kan jag väl sträcka mig.
LILLY.
Ja, det är rätt! Du har ju kontanter — behöfver bara skrifva till bankmenniskan derhemma — Klappar i händerna. — Åh, hvad jag är glad! Nu skall det lefvas!