Göran hade skickat bud till Sven Stål med underrättelse om Adolfs ankomst. Sven och Johanna och deras barn infunno sig strax därefter, aftonmåltiden framsattes, och Adolf kände liksom ett nytt liv i kretsen av dessa enkla, glada och lyckliga människor. Senare på kvällen, då Göran och Adolf blivit ensamma med varandra, vandrade de ut i den tysta, stjärnbelysta nejden, och Adolf öppnade för vännen under ett långt samtal sitt hjärta, uppdrog en teckning av sitt liv och målade i sorgliga färger sitt nuvarande själstillstånd.

- Min vän, sade Göran, du liknar stridsmannen, som lämnat slagfältet med ett blödande sår. Men såret är, Gudi lov, icke till döds: tiden och en sund levnadsfilosofi skola läka det och endast efterlämna ett hedrande ärr, ett tillfredsställande minne av vad du kämpat, lidit och genomgått. Du drager dig tillbaka med en nyttig lärdom, att nämligen dina krafter ej motsvara din goda vilja. Så är det med de flesta, och ingen bör frivilligt lägga på sin skuldra en större börda, än han förmår bära; i annat fall störtar han på vägen och har ingenting bidragit till det stora ändamålet. Du skall fortsätta striden, men ej såsom en ensam irrande riddare, utan såsom en soldat i de djupa lederna av de tusende, som verka tyst och obemärkt inom en ringa sfär, men med icke så ringa välsignelse. Jag tror mig hava funnit, att man, för att göra andra lyckliga, måste själv vara lycklig. Utan spänstighet i själen och mod och hopp i hjärtat kan man ej uträtta något verkligt gott och bestående. Dessa egenskaper skall du återvinna under ett verksamt och fredligt liv i naturens sköte. Erinrar du dig sagan om Herakles fruktansvärde motståndare, som, varje gång han besegrad fälldes till jorden, hämtade ny styrka ur denna sin moders barm och med förnyad stridslust spände bälte med lejontämjaren? Odla säd på dina åkrar, fisk i dina dammar, blommor i din trädgård. Varje morgon skall då bringa dig nya fröjder; du skall steg för steg följa utvecklingen av dina blommande förhoppningar och slutligen inbärga skörden av dina ansträngningar. Och, framförallt, skapa lyckliga människor omkring dig, odla de dinas sinnen och sök att så ett gudomligt utsäde i deras hjärtan! Icke alla korn skola falla på hälleberget: ett och annat skall spira upp och bära frukt och giva nya frön för kommande tider. Varför klaga, om man ej med ens kan om skapa världen? Vad är den enskilda människans livslängd mot mänsklighetens oändliga framtid? Verka, medan du lever, och dö med det hopp, att Guds rike i tidernas fullbordan skall nedstiga på jorden!

De båda vännerna hade under samfalet gått mot ortens lilla kyrkogård och stodo nu vid gamle Brants grav.

- Adolf, fortfor Göran, den bästa läkedom för en nedstämd själ är dock tanken, att jordelivet blott är en försal till evigheten. Livet här nere med dess små bekymmer är ju snart förbi… den korta dagen lider till ända, och sedan… sedan

"mild är natten, lugn är natten, hjärtats natt i graven, som ett månljus över land och vatten, som en vårfläkt över haven. Ingen sorgens hand trycker sinnet ner, endast friden ler över gravens land, till dess evighetens morgon tänder purpurljus kring nattens länder."

_________________________________________________________________

Utgivarens tillägg och anmärkningar.[1]

"De vandrande djäknarne" förekom första gången såsom följetong i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från den 2 april t. o. m. den 5 maj 1856 (N:o 76-103), under pseudonymen Agricola.

Den är visserligen icke Rydbergs förstlingsberättelse. Redan därförinnan hade han offentliggjort i Jönköpingsbladet åtminstone två följetonger: Ett äventyr i finska skärgården (1850) och Positivspelarne (1851); liksom det framgår av bevarade brev, att han under åren 1851-1854 varit sysselsatt med novell- och romanförfattarskap för olika tidningar, utan att med visshet kan uppgivas, om denna alstring nådde tryckpressen.

En berättelse med motiv från Spanien, som var inlämnad till Handelstidningen före 1855, ehuru icke fullbordad, har tyvärr försvunnit, vilket är desto beklagligare, som Rydberg själv ansåg den vara sitt första mera märkliga arbete.