Hermione sade:—Minns du, Herakleon, om oraklet, när det ännu talade, någonsin yttrade sig om honom, av vilken kristianerna tagit sitt namn?
Den gamles ansikte ljusnade, liksom om denna fråga varit honom kär att besvara. Han genmälde:—Hören följande orakelspråk, givna en man, som för mer än hundra år sedan anlände hit och frågade oraklet just om Jesus:
Känt av de vise är, att ur kroppens förgängliga boja svingar sig oförgänglig den mänsklige anden, men ingens själ i olympisk flykt sig lyft på vitare vingar.
Då spörjaren undrade, att en så ädel man måste lida missdådarens död, svarades genom pytian:
Icke av kroppsligt ve befläckas odödlige anden:
lida är allas del, att himmelen vinna den frommes.
- Jag känner dessa orakelspråk, sade Krysanteus, Porfyrios anför dem i sin bok emot kristianerna.
- Är detta allt vad oraklet yttrat om den galileiske vishetsläraren? frågade Hermione.
- Nej, vi hava även en utsaga från en mycket senare tid:
Stunget av mask, av sol förtorkat eller i frostnatt gulnat eller alltren i knoppen danat till vanväxt ser jag på världens träd vart blad; men ett är fullkomligt.
- Apollon, fortfor Herakleon, var skön till dragen, men såsom siare kallades han likväl den snedmunte, emedan han hade sina skäl att än med allmänna, än med tvetydiga ordalag tillbakavisa den närgångna nyfikenheten. Så mycket är dock klart, att oraklet ingalunda hyst agg till Jesus. Ingen, icke ens Sokrates, har av Apollon varit så prisad, som den vise från Judalandet.