- Vem var den man, av vilken du emottog honom?
- En slav från Aten.
- O,I barmhärtige gudar! Skulle då denne Klemens verkligen vara min son, Filippos! … Petros, fortfor Krysanteus, omtala allt vad du vet om denne man och dölj intet. Den till utseendet obetydligaste småsak kan föra oss på de rätta spåren, kan styrka eller omintetgöra den sannolikhet du givit mig.
- Tyvärr, min arkont, du fordrar mer än jag kan uppfylla. Den ifrågavarande mannen låg på sin dödssäng, när han anförtrodde Klemens åt min vård, och vad han meddelade mig var föga och skedde under biktens insegel, som icke får brytas.
- Var vistades du då?
- I Antiokia, där jag studerade vår heliga teologi.
- Och mannen var en slav från Aten?
- Ja.
- Och han yppade, att barnet, som han anförtrodde dig, var ett hittebarn?
- Han sade något mer, som jag ej får omtala. Nog av, han hade räddat den späda varelsen från att drunkna … förmodligen i den gamla lärans dy.