- Alldeles.
- Men Myro och Praxinoa?
- De följa med.
- Härligt!
- Och med några andra av dina vänner har jag stämt möte, en timme efter torghandelns slut, vid trappan till Akropolis.
- Gott!
- Du får ej bereda dig på något överdrivet, Olympiodoros. Allt kommer att tillgå enkelt och lantligt.
- Förträffligt! jag längtar just efter natur och oskuld. Jag skall med nöje valla dina oxar och klippa dina får och dricka vatten ur samma källa som dina herdar. Vatten, gudadryck! Jag hatar … ah, fördömde tinningsmed!… alla drycker utom vatten. Jag upptäcker i detta ögonblick min sanna bestämmelse. Jag skall varda en herde—en ny Dafnis. Du måste låta någon Testylis eller Amaryllis inviga mig i ostberedningens mysterier, min Karmides. Jag föraktar kulturen och ilar till naturens modersbarm. Apollon har ju varit herde, Paris likaså; herde var
»Gossen, som Kypris själv i de frygiske skogarne följde, skogen såg hennes fröjd, och skogen såg hennes tårar: herde Endymion var, och hos hjorden han sov, då Selene steg från himmelen ned att kyssa hans rosiga läppar: Rhea begråter en herde, och Ljungarn själv har i örnham kretsande flugit kring Idas topp för en vallande gosse!»[2]
[2] Teokritos.