Sparfven. Herr häst, herr häst, som mår så godt,
Som krubban fylld med hafra fått,
Ett korn, kanske ock ett par,
Ni säkert råd att mista har.
Hästen. Ja, visst, du lilla näsvis, visst,
Hos mig du ej skall lida brist,
Ty mitt förråd ej minskas lär,
Af hvad en liten sparf förtär.
Så lefde de ihop, de två, i gamman och i fröjd,
Och hästen hade foder nog, och sparfven ock var nöjd.