Lärkan.
Jo, att Skaparns godhet prisa,
För den nåd, Han täckes visa,
Ständigt ny, hvarenda dag —
Säkert gör du ock som jag!
Det var ett jubel, det var en fröjd,
Som steg mot himmelens hvalf det höga.
Af öfversvallande sällhets höjd
Det kom en tår uti vandrarns öga.
Sitt “Fader Vår“ han med andakt bad,