“Du är en rigtig bjesse, du är så stor och stark
Och dock dig låter betsla och öfver sten och mark
Åt alla håll dig släpa och dig dänga?“
Hunden.
“Hvad ingen annan finge med mig sig understå,
Det unnar jag med glädje min herres gossar små;
Af dessa låter allt jag mig behaga.“
När middagsklockan ringde, man genast tömmen tog
Från hundens hals, och festligt man in i salen drog,