“Käraste bok! Kom hit, kom tätt till mitt öra,
Ty så förvånande vis, de säga du är!
Pappa och mamma kan större fröjd jag ej göra
Än, om hvartendaste ord, i dig finnes, jag lär.
Stum som en fisk! hur kan så envis du vara?
Åh! Det omöjligt ju är, med sådant stå ut.
Usch, så förtretligt! du tiger, ej du vill svara
Längre kan icke jag dröja en enda minut.
Ja, jag har brådt, vill ut, vill springa och leka,
Bättre jag trodde dig om, jag trodde dig klok