Läderlappen. “Lilla fågel, jag så ensam är,
Blif min lekkamrat och håll mig kär.“
Fågeln. “Nej! jag kan ej; ser jag på dig bara, —
Anser jag mig redan uti fara.“
Läderlappen. “Ja, tyvärr, den saken är ej ny
Råttor, fåglar, alla de mig sky.“
Läderlappen satt i dunkel vrå,
Dit ej solens strålar kunde nå;
Men när natten öfver himlens fäste