“Vårt“ de skrika, “är det, vårt det vara bör,
Hvarje litet korn, som faller utanför.“
Från det sol går upp och tills att sol sig sänker
Tröskarne gå på med samma trägna flit.
Bröd i ymnighet åt ung och gammal skänker
Deras slaga, derför skynden, skynden hit
Stackars fåglar små, ty gerna en och hvar
Några korn åt eder låter ligga qvar.