Skulle den dig grufligt qvälja.
Gossen der med spö i hand
Droge straxt dig upp på land.“
Liten fisk dock tyckte så:
“Det förstår sig mor ej på,
Spöken ser hon midt på dagen;
Jag är hungrig, tom är magen,
Och en läckerbit så rar
Aldrig än mig bjuden var.“
Betet sväljde han och fick straxt den lön, som han förtjent;