u skiner sol och vårens milda flägt
Har smält en obarmhertig vinters is,
Och träden kläda på sin gröna drägt
Och åter nu, från söderns paradis,
Det hem vi nått, som aldrig vi förglömt,
Hvarom vi under smärta palmer drömt.“
Nu fylla storkarne sitt gamla bo,
Och sen med halm och hö de gjort det tätt
Fru Stork helt makligt slår sig ned i ro,
Och bidar der en tillväxt af sin ätt,