Och ständigt hördes hennes spinnrock brumma,
Och frusen var hon som en vinterfluga.
Och ständigt såg man hennes brasa brinna—
Hur skulle annars hon sitt kaffe laga?—
Hon kunde ytterst fina trådar spinna,
Men spann ock hop rätt mången vacker saga.
Ty ingen kunde så som hon berätta
Om bergens troll, som uti klyftan skratta,
Om elfvor ljufva, älskliga och lätta,
Som dansa uppå ängens blomstermatta;