Om goda barn, som dygdens vägar välja,
Hur Herren Gud dem underligt bevarat.
Nu är hon död, den kära gamla gumman.
Af sagorna jag säkert mången glömde;
Men några mins jag än; och liksom blomman
Ur fröet vexer, som i jord man gömde,
Så ur den halft förgätna sagoringen
En verld af under vexte i mitt sinne.
Jag målar den så godt jag kan, och ingen
Skall skratta åt den gamla gummans minne.