— Mycket som ej är förbjudet är ej därför tillåtet. Hvarför har du ej frågat mig?
— Käre far var bortrest.
— Hm ... jag kom ju tillbaka. Nå, det var väl bara hick och behej med den tokige karlen? Han lärde dig, som han lärde stenar och albuskar?
— Han gaf mig böcker och läxor. Han frågade och förklarade alla ord. Han var alltid klok från sex till nio på morgonen.
— Såå? Lärde du något?
— Grammatikan, Eutropius och Cornelius. Därefter gaf han mig Virgilius, som jag nu stafvar på. Käre far må tro, att Virgilius vet mer än en präst! Jag tycker om Æneas, han var en hjälte från det trojanska kriget.
Hon lyckades locka ett löje på den stränge domarens läppar. Lydik Larsson hyste, såsom de fleste olärde män, en till vidskepelse gränsande vördnad för lärdomen.
— Jaså, du har kommit in i trojanska kriget. Det var väl icke i går det. Sköto de ihjäl hvarandra med muskedundrar och stora kanoner?
— Nej, de kastade spjut.
— Aha, det var lansknektar. Nå, hvad togo de i tull för en tunna sill i Troja?