— Då finns det ej annan råd, än att rymma till Tyskland. Vid Skuru i Pojo ligger Henderssons transportskepp, som endera dagen skall segla till Tyskland. Dit måste du för brinnkära lifvet. Har du penningar?
— Jag har sex daler insydda i min jacka. Herr Åke gaf mig dem, när jag skickades bort från Lavila.
— Det är bra, mycket bra; jag har icke en kopparslant.
— Men om de komma nu ... nu? — Och gossen betraktade skogen med skrämda blickar.
— Gå, tvätta dig först vid bäcken, dina fötter blöda af språnget. Lämna där din jacka och dina byxor. Jag kläder mig i dem och lämnar åt dig min kjol. Komma de, skola de taga mig.
— Men de slå dig, Hagar, de binda dig, de bortföra dig.
— Sicken, hvad skola de göra med mig? Sinka ej nu, fort! Sigfrida kommer att hämta mjölken. Jag har legat med korna vid fållan i natt.
Gossen följde rådet. Om en stund voro båda barnen förvandlade, han till flicka, hon till gosse. Flickans kjol släpade långt ned till fötterna; gossens spinkiga benkläder räckte ej långt nedom knäet. För att fullborda toiletten kammade och benade Hagar sin brors hår med en tallkvist. Man kan hjälpa sig utan kam.
Medan hon var upptagen därmed, erinrade sig Bennu något i hans tanke högst betänkligt.
— Icke kan jag rymma i flickkläder till Tyskland! Icke taga de emot en flicka på skeppet!