— Gått ut? Med sådana sår! Kalla in honom!
Den kallade kom. Det var en smärt yngling om aderton år, i hast förbunden och blek af blodförlust. Hans vänstra öga och högra hand voro betäckta af blodiga bindlar. Ofvanom det fria högra ögat syntes ett stort brunt ärr, liknande märket efter en hästsko.
— Ditt namn? frågade fältmarskalken, som tyckte sig hafva sett detta ärr engång förut.
— Benjamin Zevi, svarade ynglingen med nedslagna ögon.
— Att döma efter din dräkt, en jude?
— Ja.
— Jag har sett dig förut under ett annat namn och en annan dräkt.
Allt blod, som den unge juden ännu hade kvar, rusade upp till hans kinder.
— Jag hette då Urban Niemand och hade äran utnämnas af ers excellens till sergeant vid nylänningarne efter andra slaget vid Breitenfeld.
— Hvad? Och nu jude?