Leopold August Warnkönig, född den 1 augusti 1794 i Bruchsal, död den 19 augusti 1866 i Stuttgart, var en tysk rättshistoriker och rättsfilosof, även verksam i Belgien.

Leopold Leonidovitj Averbach, född 1903 i Saratov, död 14 augusti 1937 i Moskva, var en rysk litteraturkritiker.

Leopold Feldmann, född 22 maj 1802 i München, död 26 mars 1882 i Wien, var en tysk-judisk komediförfattare.

Leopold Infeld, född 30 augusti 1898 i Kraków, död 15 januari 1968 i Warszawa, var en polsk vetenskapsman. Han doktorerade vid Jagellonska universitetet 1921 och arbetade som docent vid universitet i Lwow mellan 1930 och 1933. Han var intresserad av relativitetsteorin och arbetade tillsammans med Albert Einstein vid Princetonuniversitetet under åren 1936–1938. Under den tiden utvecklade de tillsammans ekvationen för stjärnornas rörelse. 1939–1950 arbetade han som professor vid universitetet i Toronto i Kanada.

Leopold Kompert, född 15 maj 1822 i Münchengrätz i Böhmen, död 23 november 1886 i Wien, var en österrikisk-judisk skriftställare.

Gottlob Leopold Immanuel Schefer, född den 30 juli 1784 i Muskau i Oberlausitz, död där den 13 februari 1862, var en tysk skald och tonsättare.

Leopold Henryk Staff, född 14 november 1878 i Lwów, död 31 maj 1957 i Skarżysko-Kamienna, var en polsk skald.

Leopold von Ranke född 21 december 1795 i Wiehe i Thüringen, död 23 maj 1886 i Berlin, var en tysk historiker, professor i historia i Berlin från 1825 till 1871. Han var farbror till Johannes Ranke.

Leopold von Sacher-Masoch, född 27 januari 1836 i Lemberg, död 9 mars 1895 i Frankfurt am Main, var en österrikisk författare och journalist. Han är känd för romanen Venus i päls. Termen masochism, efter Sacher-Masoch, myntades 1886 av psykiatern Richard von Krafft-Ebing. Sacher-Masoch och hans älskarinna baronessan Fanny Pistor hade ett förhållande där han var hennes slav. Ordet masochism kommer från hans sexuellt undergivna livsstil.

Leopold von Schroeder, född 1851 i Tartu, död 8 februari 1920 i Wien, var en balttysk indolog och religionshistoriker, blev 1882 docent i indologi där, 1890 ryskt statsråd, 1894 e.o. och 1896 ordinarie professor i Innsbruck samt 1899 Johann Georg Bühlers efterträdare som professor i Wien.