TILL LJUNGBLOMMAN.
Ack! hvad jag är glad igen, och så tacksam i det samma: hej! jag kan för dig, min vän, ej med ord min gläjde stamma; men jag tror, att själf du vet samma lilla hemlighet: att i hjärtat glädje känna, men ej finna ord ändå, att det rätt uttolka få.
Egen älsklingsblomma! tag mot mitt tack! fast den är ringa; men ett bättre offer jag kan ju icke nu dig bringa. Ack! hur nordiskt, friskt och rent, med förnöjsamhet förent låter ej ditt bref! Jag längtar liksom svalan dit igen! Ack, jag kommer snart med den.
Roligt är ju äfven här, då man får sig mycket lära; men i minnet ständigt är norden — och mitt hem, det kära. — Liksom svalans är mitt lif — O! Du store Fader! gif att som hon, jag kunde verka: glädja, gagna helst ett grand så min nästa och mitt land; —
långt mitt bref nu blifvit har, sluta måste jag det redan, fast så mycket vore kvar att dig säga — men och sedan när vi träffas, du och jag, skola vi ju natt och dag allt berätta för hvarandra? Hälsa hjärtligt hvar och en af de kära — från Penséen.
Julkaistu "Trollsländassa" 1872.