VÅRENS ANKOMST.
Yra dansa barnen alla ute — där blott glädjen rår. Ifrån alla munnar skalla ropet: "ack, nu är det vår!"
Ingen mera trifves inne, alla till det fria gå. Främst i muntert barnasinne synes ystra glädjen rå.
Ack! det är så skönt. Nu falla första vattendroppar ner. Åt dess första hälsning alla dansa, jubla mer och mer.
Solen värmer ren och tittar ifrån dunkla molnens rand. Första sommarfågeln hittar vägen till vårt fosterland.
Första gröna gräset hälsar solens varma morgonkyss; ifrån drifvans tvång hon frälsar blomman — ty där låg hon nyss.
Öfver allt sig barnen fröjda, hälsa jublande sin vän. Alla synas glada, nöjda, att en vår de fått igen.
Tungt det är vid läxan, sedan våren kom med lekar hit. Hon från fönstret tittar redan, lockar oss så gärna dit.
Men ju för vi läxan kunna — sade mamma — få vi gå. Ty hon vill så gärna unna äfven glädje åt de små.
Därför läsa vi beskedligt tills vi läxan kunna bra. Gladt vi springa sen — ty redligt vi vår fröjd förtjänat ha.
1868.