LIITTEITÄ.
»Anteckningar»-kirjan juttua Viipurin Kämneri oikeudessa koskevia asiakirjoja:
»Vid Kämner Rättens i Wiborg session (År 1827 den 16 Januarii) voro närvarande: Ordförande Justitiae Rådmannen A. Stråhlman, handlanden Nicolaj Seliwerotoff och Guld och Silfver arbetaren Eric Stormgren. (Ja tietysti sitten samat pitkin vuotta, kosk'ei muissa pöytäkirjoissa enää mainita oik:n jäseniä).
Den 13 Sept. 1827.
6 §.
Stadsfiskalen J.A. Krogerus ingaf härå till K:r R(ätte)n följande af Högloft. Kejserl. procurators Embetet i finland till Stadsfiscalen aflåtne
Memorial—Jns.
(Sama, joka tässä myöhemmin seuraa).
anhöll att K.R. ville utsätta »Termin» till företagande af det mål—— han ämnade mot Judén och Cedervaller utföra, i anl. hvaraf
Beslöts:
Aktor Krogerus äger till den 18:de dennes kl. X f.m. i förberördt afseende till denne Rätt uppkalla J. & C.
Den 18 September.
§ 10.
Uppå anmälan af Stadfiscalen J.A. Krogerus och uti öfvervaro af Magistrats Secreteraren Hr. Jacob Judén samt Boktryckaren Hr Anders Cedervaller företog K:r R:n nu till åtgärd det af Stadsfiscalen vid sammanträdet den 13:de dennes § 6 anhängigt gjorde mål om ansvars påstående emot———och enär nu protokollet för sedn. sammanträdet uppläst blifvit, samt H:r Secreterarn Judén blifvit anmant att lemna dess förklaring öfver de i Höglofl. Kejserl. proeurators Embetets Memorial anmärkte punkter, erkände H:r secreterarn sig vara författare till ifrågavarande Skrift, men emedan de emot den samme gjorde anmärkningar vore af den beskaffenheten och den vigt att de erfordrade ett moget öfverläggande, så anhöll H:r secreterarn att skrifteligen få bemöta dem och att det Exemplar af skriften hvilket Höglofl. Kejserl. procurators Embetet genom actor tillställt K:r R(ätte)n honom till hjelpreda vid förklaringen måtte lemnas.
H:r Boktryckarn Cedervaller tillkännagaf härå uppå gifven anledning att han från dess Boktryckerie utgifvit alla de skrifter H:r secreterarn Judén författat, och att denne vid hvarje förefallande tillfälle tilllagt Cedervaller hvilken bok borde undergå Censur eller ej; enär H:r secreterarn till trycket lemnat ifrågavarande skrift, har han försäkrat att den ej innehöll sådane ämnen som voro underkastade Censur, samt lofvat ansvara för alla de följder som möjligen kunde drabba Cedervaller, hvilken så mycket mindre genomläst manuseriptet som han af Titeln Anteckningar af Tankar i Varianta ämnen alldrig kunnat ana att den skulle innehålla religieusa ämnen, i anledning af hvilket allt Cedervaller anhöll att njuta sin oskuld till godo. Sedan Hr Magistrats Secreterarn erkänt det han lofvat Hr Boktryckarn C. att vara ansvarig icke för följderna men för alla de böter som kunde drabba honom för ifrågavarande skrifts utgifvande, samt för öfrigt återhemtat sitt förra, tillsades V:de afträda, emedan i R:n
Beflöts:
K:r R:n finner skäligt bifalla till H:r secreterarn Judéns gjorda anhållan att skrifteligen få bemöta de emot meranämnde dess skrift gjorda anmärkningar och i grund deraf väckte ansvars påståenden och skall H:r secreterarn i anledning deraf varda försedd med utdrag af protocollet, i följe hvaraf med målets vidare handläggning uppskjutes till den 25 dennes kl. X. f.m. då H:r secreterarn vid vite af 20 D.s.m. äger inlemna den äskade förklaringen och vid samma vite återlemna det K:r R:n inhändigade Exemplar af oftanämde skrift, hvilket nu till honom utlemnas. afs. å ink.—
Den 25:te September 1827.
§ 2.
Enär K:n R:n till vidare åtgärd företog det från sammanträdet den 18:de dennes § 10 härtill uppskjutne mål angående det ansvarspåstående hvilket stadsfiscalen J.A. Krogerus väckt emot Magistrats secreterarn H:r Jacob Judén att hafva författat samt B:n H:r A:s C:r att genom trycket hafva utgifvit en bok under titel Ant. a. t. i V. Ä. som ibland annat innehåller åtskilligt rörande Religion och salighetsläran, framställt på ett sätt som ej öfverensstämmer med den Tro hvartill församlingen i vårt land sig bekänner; infunno sig härvid ej mindre actor Krogerus än tilltalte Judén och Cedervaller, af hvilka den förre till Rätten ingaf det honom till hjelpreda vid förklaringen lemnade Exemplar af ifrågavarande arbete, jemte ett så lydande Dict.—
Jns (Dictamen till Protocollet!)
efter hvilkets uppläsande Actor Krogerus anhöll att detsamma erhålla till påögnande, emedan han i anseende till dess vidlyftighet nu ej vore i tillfälle att gjöra (!) de påståenden hvartill han kunde äga fog, hvarå Vederbörande afträdde, emedan i Rätten
Beslöts:
Handläggningen uppskjutes till den 2:dra instundande October. Aktor får Judéns förklaring mot att vid 20 D.s.m. vite återlemna den samt bör då »gjöra» sina slutpåståenden.
Kämner Rätten den 25 Sept. 1827.
2 §.
Dictamen till Protocollet.
Till bemötande och upplysande af de, enligt Högvällofliga Prokurators Embetets förordnande, utaf Herr Stads Fiscalen Adolph Julius Krogerus vid Loflige Kämner Rätten såsom anklagelse-punkter emot mig anmärkta ställen uti det af mig ifrån trycket utgifna lilla arbete under rubrique: Anteckningar af Tankar uti warianta Ämnen, liksom vore de stridande emot den Christna Lärans grundsatser och dogmer, får jag ödmjukast anföra följande:
Något som strider emot vår Trosbekännelse och den rena Evangeliska Läran eller dess höga anda, tror jag mig aldrig hafva skrifvit, så mycket mindre, som sådant högeligen skulle strida emot min egen öfvertygelse derom. Jag har endast antecknat flygtiga tankar, mäst uti Moralfilosofie, utan att deri vela yttra någon stridighet emot den sanna Religionen, som endast af oförnuftet antastas och Satan sjelf röjde dumhet och högmods anda, då han gaf sig i strid med en högre Makt. Uppenb. B. 12 v. 7.
Jag har icke velat yttra någon Religionsstridighet, och finnes uti någon af mina många smärre skrifter något blott till utseende af denna beskaffenhet, så återkallar jag det högtidligen, och öfverlemnar allt till en alfvarlig vederläggning. Jag hoppas, att ett uppriktigt sinne för misstag icke skall stemplas med brottslighet; ty äfven en god åker kan växa ogräs. Jag har aldrig förklenat det vördnadsvärda uti den allmänna öfvertygelsen, jag har endast sökt antasta och efter min förmåga förebygga missbruk och missförstånd, beifra de oriktiga och skadliga begrepp, som fördomen fattat, för att såmedelst afvända den oförnuftiga säkerheten vid utöfvandet af laster.
Förseelse i handlingen kan möjligen finna sin ursäkt uti den menskliga svagheten. Men att söka försvar för denna svaghet, gör förseelsen oförlåtlig, som derigenom får utseende af uppsåtlighet och försvagar principen om det rätta, hvilket dock alltid bör vara vårt rättesnöre, vårt oryggliga syftemål, om ock förmågan dervid skulle vara bristande; ty det är redan en grad i fullkomlighet, att åtminstone i princip erkänna det rätta och sanna. Att söka utvägar till afvikelse derifrån, är vanhedrande och öppnar banan för lasterna,——och endast egen vinning kan då afhålla eller påskynda brottsligheten.
Ledd af uppriktighet och god afsigt vid författandet af den öfverklagade Brochuren, tror jag mig nu kunna upplösa all den förmenta tvetydighet, som blifvit tillagd de till anklagelse deri anmärkta ställen. Sålunda, då jag pag. 21 talar om offer, som de första Christne icke kunde förgäta och som vid Christi ankomst hos Judarne mycket missbrukades, hvilket med uttrycket: welat muta rättfärdigheten åsyftas, menar jag med offrande det materiela och onyttiga, ja skadliga, som Christus sjelf ville afskaffa, och hvaremot han äfven i Templet ifrade. Och sedan Frelsaren uppfyllt sin höga bestämmelse samt uppoffrat sig för menskligheten ansågo, åtminstone efter benämning i Bibeln, desse Christne detta uppoffrande äfven för offer under allegorie af Påskalamb, hvilket var ett offerdjur, och troligen förstodo de fleste af dem således ännu icke hemligheten och höjden af Försoningsverket. Sålunda liknades ju Christi död vid offer, och detta har jag kallat offrets allegorie.
Menniskorna hafva redan i hedendomen, i de äldre tidehvarven medelst offrande sökt förebygga brottets följder och ansågo offret för en försoning. Derpå har jag syftat med uttrycket: den förmenta försoningen genom offerblod, och detta var icke ovanligt ännu vid Frelsarens ankomst. Se der det hvad jag menat; men icke har jag framställt Christi förtjenst såsom en missförstådd allegorie, utan sökt skilja en missförstådd allegorie ifrån Christi förtjenst.
För öfrigt torde hela afhandlingen, der dessa utlåtelser förefalla, bära vittne om sitt rena syftemål, ehuru ideerna genom ord här och der kunnat blifva mörkt och på ett mindre vanligt sätt framställde efter den bildning jag till en stor del mig sjelf förvärfvat. Jag har vid lediga stunder anställt forskningar uti hvarjehanda ämnen. Har jag uti allt icke kunnat hinna till klarhet, må sådant uti upplysningens och tolerancens tidehvarf, för en god afsigt, hellre ursäktas än hårdt bedömmas.
Hvad å pag. 37 uti en, om jag så må kalla det, half filosofisk afhandling om synders förlåtelse anföres om den moraliska sinnesförfattningen, så bestrides dermed ingalunda Christi förtjenst. Deraf hade hellre bordt slutas till sådan mening: att sålänge menniskan är förhärdad i synden och föraktar Christi lärdomar, så länge kan hon icke anses vara Frelsaren tillgifven, icke kunna tillräkna sig Guds välbehag, emedan en slik princip vore likaså försmädlig emot Gud som vådlig för menskligheten. Christus anmanade alltid menniskan till bättring och ödmjukhet. Förlåtelsen för Christi skull, som jag icke har afhandlat, är en skänk ifrån höjden, öfverstigande förnuft och filosofie. Men, för att bestyrka mitt påstående om den nödvändiga sinnesförändringen till bättring, får jag här åberopa Aposteln Pauli ord uti Ebr: 10:26: rörande vådligheten för förhärdade syndare: 0m vi sjelfviljande syndom, sedan vi förstått hafve sanningen, då står oss intet offer igen för synden.
Uti nyssnämnde afhandling hade ock noten å pag. 40 kunnat anmärkas till anklagelse, emedan jag der anfört att Guds allvetenhet är för hög, att af oss afgörande bedömmas. Svaret derå skulle blifvit: att jag derigenom ingalunda velat förnärma Guds allvetenhet, utan endast hyst misstanka till menniskans förmåga, att kunna omfatta denna hans höga egenskap; ty att tro sig veta hvad Gud vet, är vanvett, emedan menniskan i sådant fall borde vara åtminstone Guds vederlike i vetandet.
Ytterligare å pag. 45, hvad som angår tro i religieust hänseende, menar jag tro hos alla folkslag, utan afseende å någon viss Religion eller Sect, och kallar den endast derföre religieus, emedan hvarje folk har tro om Gud, och Gud visserligen är huvudmålet uti all Religion. Och är deras tro uppriktig i anseende till det högsta Väsendet, så måste den bestå uti själens innerliga tillgifvenhet och förtröstande vördnad för detta Väsende, uti en lefvande visshet om hans välbehag till den förbättrade, dygdiga menniskan. Första början till afhandlingen om tro ger ju redan tillkänna, att jag menat tro i allmänhet, då jag säger: Få ord finnas i menniskornas språk af mera vigt, och likväl af mera varierande betydelse än tro. Deremot den sanna tro, som Christendomen förutsätter, och som är högre än den blott historiska, har jag varit för svag att med ord beskrifva, och torde endast med känslan kunna omfattas. Jag anser derföre för obilligt, att ställas till ansvar äfven för det jag icke vidrört.
Slutligen, och hvad som beträffar anförandet å pag. 54 och vidare framåt uti Betraktelsen om Fritänkeri, finnes deri den Christna Religions Läran visserligen icke åsyftad. Denna uppsatts är en filosofisk afhandling, skrifven allenast för att söka beslå alla tiders fritänkare, eller för att åtminstone leda deras håg till dygden, ju renare ju bättre, utan inverkan af all egennytta, som de då böra åsidosätta, om ock vissheten om ett lif efter detta, i anseende till deras vankelmod i bevisningen, för dem ej vore absolut. Hvaremot bevekelsegrunden til det goda uti den Christna Religionen, som jag icke afhandlat, är af den högre beskaffenhet, att den i det sublima öfvergår begreppet om dygd, och genom Christus förenar menniskan med Gud, då moral-principen icke mera beror hvarken af egennytta eller icke egennytta, utan det goda i handlingen blir en följd af den rena tillgifvenheten för himmelens och jordens Beherskare, då ock vissheten om salighet är ådagalagd genom tro och kärlek till Christus, äfvensom tro och kärlek utgöra grunden för all Christlig dygd; ty utan kärlek finnes ingen dygd, och utan en dygdig sinnesförfattning ingen kärlek till Gud och hans Utkorade.
Uti omförmälde afhandling har jag icke velat lära någon Christen hvad han tro skall, än mindre förleda honom uti en så grannlaga punkt; jag har endast för en fritänkare sökt stänga fräckhetens och lastens bana, dit han genom vacklande grundsatser lätteligen kan störta, om ej helst dygden skall afhålla honom ifrån förderfvet. Om han i sin blindhet icke kan begagna Christendomenss ljus, är dygden honom dock en ledare genom lifvets chaos, intill dess hans ögon förr eller senare öppnas. Detta öde voro forntidens Filosofer underkastade, innan den Evangeliska Lärans värmande ljusning antändes. Der jag å pag. 54 säger: Den som är upplifvad af välviljan, så att han äfven utan belöning kan utöfva det goda, hans själ sväfvar öfver sinnlighetens inskränkta synkrets m.m.: bör det ingalunda så tagas, som kunde menniskan genom sin dygd sätta sig öfver gudomligheten eller förakta Christi förtjenst; derigenom bleve ju förhållandet upp och nedvändt; genom slikt oförnuft skulle ju äfven dygden förlora sitt värde och menniskans högmod likna Satans vid dess affall. Dygden gör menniskan endast mera förädlad, mera älskansvärd, och liksom qualificerad till sin bestämmelse.
Genom föregående korta och enfalldiga commentarier torde det vara utredt, att jag uti de angifne punkterne af mitt lilla arbete beklagligen blifvit missförstådd, och att de ingenting irrlärigt eller anstötligt innehålla, ehuru de såsom ryckta utur sitt sammanhang derigenom fått ett svårare utseende, hvaremot jag ser mig föranlåten åberopa 5 § uti Kongl: Förordningen af den 26 april 1774, angående Skrif- och Tryckfriheten, der det heter:———må ingen utom dess bokstafliga innehåll på något sätt draga eller förtyda, utan bör alt hvad deremot icke klarligen strider anses lofgifvit att skrifva och trycka. Anhållande fördenskull jag, att varda frikänd från klagomålet, rörande bokens innehåll i religieust hänseende. I sammanhang hvarmed ock frågan om dess censur af sig sjelf förfaller, emedan den egentligen afhandlar icke den delen af vår Religion, som angår Läran och våra Christendoms Stycken, utan moralen i allmänhet, och företrädesvis den Christna, som förädlad, byggd på välvilja och kärlek, lyser klart framför alla andra systemer deri. Detta har jag nogsamt uttydt pag. 12: Om grundsatser i moral-filosofien. Och den varma tillgifvenhet, hvarmed jag alltid omfattat denna sköna moral, som jag tror hafva riktat min sinnesstämning, så att jag vågar åberopa all min vidsträckta bekantskap å många orter i landet, att vitsorda om min i menskligt hänseende klanderfria vandel och de grundsatser jag beföljt t.e: under de många år jag befattat mig med barna-undervisning,——denna varma tillgifvenhet säger jag, har ock förledt mig, att till upphöjande af den filosofiska moralen uti mina forskningar understödja densamma genom den Christna, hvarigenom jag kunnat gifva anledning att bli missförstådd. Finnes jag sålunda felaktig, så äger jag tröst endast uti uppsåtets renhet; ty jag önskar menniskans förädling och fullkomnande redan här i lifvet, för att sålunda förberedas till delaktighet uti Frelsarens förtjenst.
Då Gud begåfvade med förmåga, att kunna inse skilnaden emellan godt och ondt, rätt och orätt, gaf han henne jemväl viljans frihet, för att fullkomna sin moraliska skapelse på jorden. Det beror nu af menniskan, att söka antingen sin vidare utbildning eller sitt förderf; ty det moraliska värdet här i lifvet kan icke skapas, det måste utvecklas. Att likväl, utan välvilja och kärlek, ja, uti ett lastfullt tillstånd trakta efter njutning och salighet, är ej öfverensstämmande med den plan Gud oss förelagt, i det han ställt dygden i förvandtskap med sällheten, emedan det annars kunnat vara för honom en stor lätthet, att göra menniskan genast till en himmelens innevånare.
För öfrigt är bokens innehåll bestående af varianta ämnen, uti korta afhandlingar, i hvilket fall jag ansett censuren öfverflödig, emedan skrifter af dylik beskaffenhet sällan finnas dertill befordrade, ehuru de ganska ofta angå theologiska och religieusa ämnen, liksom mitt ifrågavarande obetydliga arbete, deri jag väl här och der anfört de dyra benämningar Gud, Christus och Religion, som annars kunna ofta förefalla uti den måst profana skrift, men ingalunda motsägande vidrört de gällande dogmerna, än mindre förnedrat mig till ovärdigheten af blasfemie. Jag är hvarken atheist eller Religions föraktare, men jag är ock ingen blind anhängare af andras meningar. Det heter uti 1 Thess: 5: 21: Pröfver allting, och behåller det godt är.
Boken, som sedan blifvit så mycket missförstådd, och derigenom än framdeles kunde gifva anledning till förargelse, ehuru jag å sista sidan, vid rättelserna, icke otydligen gifvit tillkänna, att mistag deri varit möjliga, vill jag icke begära fri ifrån sequestern, som alla redan blifvit verkställd, åtminstone icke annorlunda, än med det förbehåll, att denna förklaring jemväl tryckes och, till undvikande af vidare missförstånd, hvarje exemplar af boken bifogas; ty jag älskar ordning, lugn och sämja så i enskilt som allmänt afseende. Men jag lemnar sådant till vederbörandes godtfinnande och anhåller endast om mitt befriande ifrån allt vidare åtal, och att jemväl Boktryckaren Herr Anders Cederwaller i följd deraf ej måtte något till last räknas, emedan jag, ehuru sjelf utan afsigt och den ringaste aning derom, allena varit upphof till all den obehaglighet, som genom det utgifna arbetet blifvit väckt, och hvars innehåll han icke tilltrott sig att granska och bedömma, utan rättade sig, som vanligt vid utgifvandet af mina öfriga arbeten, mäst på finska språket, det han icke känner, efter min utsago derom, så i anseende till ämnen som deras utförande. Det skulle smärta mig att vara en orsak till hans ofärd, liksom det redan smärtar mig, att genom det anspråkslösa arbetet hafva vållat så mycket besvär för många värdiga Män uti deras Embets befattning; men hvilket jag, under min krossade sinnesstämning, föresatt mig att framdeles undvika medelst undvikande af ett vådligt författare-nöje, som dessutom vid ganska trägna tjenstegöromål, dem jag icke försummat, genom långvarighet redan skadat min helsa och sånär förvandlat mina ögon till blindfenster. Jac. Judén.
Den 2:dra October 1827.
1 §.
Med föranledande af denne Rätts den 25:te sistlidne September § 2 fattade Beslut uti det af Stadsfiskalen J.A. Krogerus emot Magistrats Secreterarn H:r J. Judén och Boktryckarn H:r Anders Cederwaller anhängigt gjorde mål, emot den förre att hafva författat och emot den sednare att genom trycket hafva utgifvit en bok under Titel »Anteckningar af tankar i Varianta ämnen», som ibland annat innehåller åtskilligt rörande Religion och Salighets Läran framställt på ett sätt som icke öfverensstämmer med den Tro hvartill församlingen i Vårt Land sig bekänner, företog K:r R:n nu sagde mål till vidare handläggning uti öfvervaro af ej mindre Actor Krogerus, än tilltalte Judén och Cederwaller; och återlemnade nu Krogerus den honom till påögnande lemnade förklaringen, jemte det han å Boktryckaren Anders Cederwaller yrkade ansvar för det han utan vederbörande Consistorii granskning genom trycket utgifvit ifrågavarande skrift hvilken onekligen rörde religieusa ämnen, men öfverlemnade den öfriga delen af målet till Domstohlens bepröfvande. Sedan de tilltalte återhemtat sitt förra, och ej vidare tillades, afträdde vederbörande, emedan i Rätten öfverlades till följande
Utslag:
Förevarande mål har K:r R:n under öfvervägande tagit, och funnit att de af författarn till ifrågavarande skrift H:r Magistrats Secreterarn J. Judén pag. 21 och 37 yttrade åsigter och nyttjade uttryck rörande Läran om Christi förtjenst äro så mörkt framställde och så litet öfverensstämmande med den i Vår heliga skrift grundade och i våra symboliska böcker af vår kyrka antagna Lära, att Hr Magistrats Secreterarn sjelf i dess aflemnade förklaring ej kunnat nöjagtigt utreda dem, utan nödsakats tillstå att han »som mäst förtackade sin bildning sig sjelf, icke kunnat hinna till klarhet uti allt» hvarigenom han således sina misstag sjelf erkänner. Vidare har Hr Magistrats Secreterarn pag. 45 framställt sina tankar om tro i religieust hänseende på ett med de af vår församling antagna Lärobegrepp stridande sätt, och har icke genom genom det i sin förklaring uppställda påstående att mena tro hos alla folkslag, kunnat ursägta sig, då Christna Religionen af en stor del af folkslag bekännes, i synnerhet af dem för hvilka boken i hänsigt till Localen och språket måste vara skrifven, och deras tro nödvändigt under denna allmänna Definitionen om religieus tro med inneslutes. Sluteligen äro de pag. 54 uppställda satser om vårt förestående öde i evigheten, om ock som Hr Magistrats Secreterarn förklarar sig, blott philosophiska, ändock genom deras framställning stridande emot Christendomen och Vår Kyrkas Lära. Då således Hr Magistrats Secreterarn Judén i detta arbete icke endast antecknat flygtiga tankar i moralphilosophien, utan å flera ställen inlåtit sig i betraktelser om religieusa ämnen, och framställt dessa på ett sätt som icke är öfverensstämmande med Vår församlings Lärobegrepp, fördenskull pröfver K:r R:n oagtadt Magistrats Secreterarn Judén högtidligen återkallat allt hvarigenom någon Religions stridighet uppkomma kan, då denna återkallelse ej utplånar brottsligheten, som derigenom blifvit begången att han oftanämde Skrift genom trycket utgifvit, skäligt, fälla honom Hr Magistrats Secreterarn Judén att jemlikt 1 § af Kongl. Tryckfrihetsförordningen af den 26 Aprill 1774. böta 300 D.S.M. eller 144. Rub. S:r, till treskiftes, deraf 2 delar tillfaller denne stad och 1/3 del Actor Stadsfiscaln Krogerus, och hvilka vid bristande tillgång böra försonas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, hvarutom alla Exemplaren af ifrågavarande skrift böra confisceras och förstöras; beträffande åter Boktryckarn Hr Anders Cederwaller, så ock emedan han emot tydliga stadgandet i sednare momentet af nyss åberopade paragraph och kongl. förordning utan vederbörande consistorii tillåtelse genom trycket utgifvit oftnämde skrift som ostridigt angår Vår Lära och Christendomsstycken, fördenskull fällas Cederwaller i stöd af meranämde Kongl. förordning att derföre böta 200 D.S.M. eller 96 Rub S:r likaledes till treskiftes, och hvilka i brist av botum jemväl böra försonas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Som å inkallandet af sades hvaröfver S:derne äfvensom Actor gåfvo missnöje tillkänna och fördenskull underrättades att häröfver får besvär anföras uti Högl. Kejs. Åbo Hof Rätt innom 45 dagar härefter, denne dock oräknad och således sikt den 16:de instundande November Kl:n före XII om middagen; etc. etc.
Ank. den 22 nov. 1828.
Wi, Adolph Fredric von Willebrand, President utii Kejserlige Åbo Hof Rätt, Riddare af Kejserlige S:t Vladimirs Ordens Andra Class med stora Korsset och Kejserliga S:t Annae Ordens Första Class; Vice President, Ledamot uti Kejserliga Senaten för Finland, Riddare af Kejserlige S:t Annae Ordens Andra Class; Hofrätts-Råd och Assessorer: Helse Herr Landshöfdingen och Riddaren af Kejserlige Annae Ordens Andra och S:t Vladimirs Ordens Fjerde Class, Välborne, Carl August Ramsay, med Gud allsmäktig vänligen! Af Kejserliga Hof Rättens i dag gifne Utslag på Magistrats-Secreteraren Jakob Judéns, och Boktryckaren Anders Cedervallers besvär uti ett emot dem angifvet mål om brott emot skrif- och tryckfriheten, bifogas härhos ett exemplar, för att tillställas Actor i målet, Stads-Fiscalen Julius Adolph Krogerus, hvarjemte den af Besväranderne hit ingifne borgen för de dem ådömde böter, i afseende å Utslagets befordrande till verkställighet. Herr Landshöfdingen meddelas. Kejserliga Hof Rätten befaller Herr Landshöfdingen och Riddaren Gud allsmäktig vänligen. Åbo, den 19 November 1828.
På Kejserliga Åho Hof Rätts vägnar.
A.F. v. WILLEBRAND. Torsten Molander.
Lofl. Magistraten i Wiborg.
Af. H. K. Åbo Hof Rätts den 19 dennes meddelade utslag på Magistratssecreteraren Jacob Judéns och Boktryckaren Anders Cedervallers besvär uti ett emot dem angifvet mål om brott emot skrif- och tryckfriheten, bifogas härhos ett exemplar, för att tillställas Actor i målet stads-Fiscalen Julius Adolf Krogerus; Och jemte det den af bemälde Besvärande uti H. K. Hof Rätten praesterade borgen för de dem ådömda böter härhor jemväl bilägges, har jag skolat anmoda Tit. att sagda Utslag till Laga verkställighet befordra, samt att i sådant afseende i sinom tid hos mig anmäla, huruvida Judén och Cedervaller låtit sagde Utslag emot sig vinna laga kraft, eller icke, på det, i förra fallet, de confiscerade och härstädes förvarade exemplaren af den utaf Judén författade skrift, må kunna Tit. tillsändas. Wiborg å Ls. den 26 November 1828.
A. RAMSAY. G.C. Ekeblom.
Ödmjukt Memorial!
Vid det Magistraten, till följe af Högvälborne Herr Landshöfdingen och Riddarens Memorial af den 26 dennes N:o 5350, tillställt Actor Stads-Fiscalen Adolph Julius Krogerus dess med Memorialet i sådant afseende, äfvensom till verkställighet, hit ankomna exemplar af Högloflige Kejserlige Åbo Hof Rätts den 19 i denne månad meddelade Utslag, på Magistrats Secreteraren Jacob Judéns och Boktryckaren Anders Cedervallers besvär uti ett emot dem angifvit mål om brott emot Skrif- och Tryckfriheten, hafva jemväl de sistnämnde tillstädes varit och förklarat sig belåtne med Utslagets innehåll, hvarvid ock Magistrats Secreteraren Judén sjelfmant afbördat de Boktryckaren Cedervaller ådömde böterne Nittio sex Rubel Silfver med Tvåhundrade åttatio åtta Rubel Banco Assignationer, hvarföre ock i Räkenskaperne behörigen redovisas skall: hvilket allt Magistraten får hos Högvälborne Herr Landshöfdingen och Riddaren härigenom ödmjukast tillkännagifva. Wiborgs Rådhus den 29 November 1828.
På Magistratens vägnar
PEHR EKMARK. B. Gottf. Sandberg.
Till Lofl. Magistraten i Wiborg.
I anledning af Tit. memorial af den 29 nästvikne November N:o 1370, angående verkställighet af Högl. K. Åbo Hof Rätts den 19 i nämnde månad meddelade Utslag uppå Magistrats Secreteraren Jacob Judéns och Boktryckaren Anders Cedervallers besvär uti ett emot dem angifvet mål om brott emot skrif- och tryckfriheten, har jag skolat anmoda Tit, att nämnda Utslag, i hvad det rörer de confiscerade och härstädes förvarade Exemplaren af den utaf bemälde Magistratssecreterare författade skrift, jemväl till verkställighet befordra, i hvilket afseende sagde Exemplar, utgörande (Etthundrade nittio (190) till antalet, deraf) 163 st. obundna och 27 st. häftade, härjemte till Tit afgå. Wiborg å Ls. den 6 December 1828.
A. RAMSAY G. C. Ekeblom.
I »Förteckning öfver alla de till Wiborgs Rådstuvu Rätt och Magistrat ankomna Bref för år 1828» står: »afs. Decemb. 6 anl. Decemb. 8. L:E:m: rörande verkställigheten af Åbo Hof Rätts Utslag å Judéns och Cederwallers besvär.—(anl. bref n:r 616) Werkstäldt den 8 Januarii 1829». (Tämä on kirjotettu Juteinin omalla käsialalla.)
År 1828. Den 13 December Lördag, närvarande i Magistraten Politiae
Borgmästaren Collegii Assessoren och Riddaren Buchman Justitiae
Rådmännen Hällström och Öijer samt Politiae Rådmännen Ivanovsky och
Zincke.
Protokollet fördes af undertecknad Rådman.
§ 6.
Jemte memorial af den 6 dennes har Herr Landsh:gen i Länet tillsändt Magist:n 163 sty. oinbundna och 27 sty. häftade exemplar af den utaf Magistrats Secret. Judén författade och Confiscerade Skrift med anmodan att i enlighet med höglofl. Kejserl. Åbo Hof Rätts Utslag af d. 19 sistl. November, låta desamma förstöra. Och utfärdades nu ordres för t.f. Stads Fogden Justeraren Andström, att med biträde af Stads Fiscalen Krogerus och Police uppsyningsmannen Strömberg förstörelsen verkställa, samt derom sedan till Magistraten inberätta.
§ 7.
Magistraten åtskiljdes.
In fidem
CARL ÖIJER.
Ordres!
Tjenstförrättande Stadsfogden Johan Jacob Andström äger från Magistraten uttaga de uti omstående Memorial omnämnde confiscerade Etthundrade sextio tre stycken obundne och tjugu sju st. häftade Exemplar af den, utaf herr Magistrats Secreteraren Jacob Judén författade skrift, och de samma, i närvaro af Stadsfiscalen Krogerus och Police Uppsyningsmannen Strömberg, genast förstöra, samt om värkställigheten deraf sedermera skyndesammast till Magistraten inberätta, Wiborgs Rådhus den 13 December 1828.
På Magistratens vägnar
PEHR EKMARK. B.G. Sandberg
Sedan Stadsfiscalen Krogerus efter en längre tids sjukdom nu tillfrisknat äro förestående styrckta exemplar i hans och qvartal uppsyningsman Strömbergs närvaro uppbrände: intyga Wiborg den 8:de Januarii 1829. J.J. Andström.