LIITTEITÄ.
I. Turun Hovioikeuden päätös Juteinin valituksiin Wiipurin
Kämnerioikeuden langettaman tuomion johdosta hänen kirjastaan
»Anteckningar af Tankar uti Warianta Ämnen» kuuluu jäljennettynä
seuraavasti:
Kejserlige Åbo Hof-Rätts, i Storfurstendömet Finland, Utslag på de besvär, MagistratsSekreteraren i Wiborg Jakob Judén och Boktryckaren Anders Cedervaller anfört öfver Kämner-Rättens i nämnde Stad den 2 Oktober sistlidet år afkunnade Utslag i anledning af Stads-Fiskalen Julius Adolph Krogeri, enligt Prokuratorns i Kejserlige Senaten för Finland honom meddelte befallning, vid Kämner-Rätten utförda påstående om ansvar såväl å Magistrats-Sekreteraren Judén, för det han uti en sagde år ifrån Cedervallers tryckeri i Wiborg utkommen bok, under titel: Anteckningar af tankar i varianta ämnen, af Jakob Judén, hade framställt satser, som vore stridande emot vår rätta trosbekännelse och den rena evangeliska läran, såsom ock å Boktryckaren Cedervaller, för det han utan vederbörande Consistorii tilllåtelse genom trycket utgifvit nämnde arbete, ehuru detsamma i särskilta delar rörde Religionsläran och våra christendomsstycken; medelst hvilket Utslag Kämner-Rätten förklarat Magistrats-Sekreteraren Judén och Boktryckaren Cedervaller om nyssberörde förseelser förvunne, samt fördenskull, med åberopadt stöd af 1 §: uti Kongl. förnyade Förordningen och Påbudet angående skrif—och tryckfriheten, dat. den 26 April 1774, dömt Judén och Cedervaller att böta, den förre Trehundrade daler silfvermynt med Etthundrade Fyratio Fyra Rubel silfver, och den sednare Tvåhundrade daler med Nittio Sex Rubel silfver, af hvilka böter två-tredjedelar skulle tillfalla Wiborgs stad och en tredjedel åklagaren, Stads-Fiskalen Krogerus, eller att, vid bristande tillgång till böternas gäldande, hvardera hållas Tjugu Åtta dagar i fängelse vid vatten och bröd, jemte det KämnerRätten i öfrigt förordnat, att alla exemplar af omförmälte skrift, om hvilkas seqvestrering Prokuratorn vidtagit särskild författning, borde confisceras och förstöras; uti hvilket utslag Magistrats-Sekreteraren Judén och Boktryckaren Cedervaller, på ställd borgen för böterna, utgifven af Kopparslagaren Johan Lydeken och Urmakaren Carl Elfström i Wiborg, om ändring och rättelse anhållit, hvaröfver Stads-Fiskalen Krogerus blifvit hörd och sig förklarat, äfvensom ett exemplar af förenämnde bok blifvit, efter derom vidtagen författning, af Prokuratorn Kejserlige Hof Rätten meddeladt; Gifvet i Åbo, den 19 November 1828.
Kejserlige Hof Rätten har låtit handlingarna i målet sig föredragas, och finner, lika med Kämner-Rätten, ofvannämnda af Magistrats-Sekreteraren Judén författade och af Boktryckaren Cedervaller genom trycket utgifna arbete afhandla, bland annat, äfven sådana ämnen, som angå Religionen och våra christendoms-stycken, och således, enligt den af Kämner-Ratten åberopade §: uti 1774 års Förordning om skrif- och tryckfriheten, icke hafva bordt, på sätt som skett, utan vederbörande Consistorii granskning och tillstånd till tryckning befordras. Dock som Kongl. Majestäts den 6 Maj 1780 utfärdade Kungörelse och Påbud angående Boktryckares ansvar för brott och förseelser emot berörde Förordning stadgar, att alla förbrytelser emot samma Förordning, med undantag af dem, som emot dess 2 §: samt 1 och 2 mom. 3 §: begås kunna, och om hvilka nu ej är fråga, böra stanna Boktryckaren allena till last, så att han skulle komma att beläggas med det i berörde Kungörelse utsatte ansvar, men författaren deremot vara för tilltal och straff fri; alltså pröfvar Kejserlige Hof-Rätten rättvist befria Magistrats-Sekreteraren Judén från allt ansvar i saken, och deremot, såvida Boktryckaren Cedervaller för sin del ej företett skäl till ändring uti Kämner-Rättens Utslag och detsamma icke blifvit af Actor öfverklagadt, låta vid sagde Utslag, såvidt det Cedervaller angår, bero; äfvensom, då Magistrats-Sekreteraren Judén icke klagat öfver Kämner-Rättens yttrande om den i beslag tagna upplagans confiscation och förstörande, utan fastmer en slik åtgärd å sin sida medgifvit, vidare utlåtande derom i Kejserlige Hof-Rätten förfaller.
II. Prokuratorinviraston läheteluettelossa vuodelta 1827 on useita kirjeitä, jotka koskevat Juteinin kirjaa Anteckningar af Tankar uti Warianta Ämnens ja joista tähän painatamme seuraavat kolme jäljennöstä sekä lyhyesti mainitsemme muiden sisällyksen:
Till Landshöfdingen i Wiborg Riddaren af s:t Annae Ordens andra och s:t Wladimirs fjerde Class August Ramsay, att med seqvester belägga ett ifrån Boktryckeriet i Wiborg utkommet arbete.
Hörsamt memorial.
Ifrån A: Cedervallers Boktryckeri i Wiborg har, innevarande år, utkommit ett arbete, under titel: Anteckningar af Tankar i varianta ämnen, af Jac: Judén 99 sidor in 8, som, ibland annat, innefattar åtskilligt rörande religions och salighets läran, framställdt på ett emot vår trosbekännelse stridande sätt, och som, i allt fall, enligt Författningarne, bordt, innan tryckningen, af vederbörande Dom Capitel granskas, men hvilket likväl icke skedt, och hvarigenom ej mindre författaren, än Boktryckaren, gjort sig till ansvar skyldige. Jemte det jag derföre nu anbefallt Stads-Fiscalen Krogerus att målet emot dem i laga ordning utföra, har jag ansett alla exemplaren af ifrågavarande arbete genast böra indragas och med seqvester beläggas, intill dess Domstoln sig sluteligan yttrat; och får jag altså, i stöd af 8 §: uti Kongl: Instructionen af den 23 Februarii 1802 anmoda Herr Landshöfdingen och Riddaren, att efter inhemtad underrättelse om upplagans storlek, med möjligaste första låta berörde seqvester sålunda verkställa, att ej mindre de hos Boktryckaren och Författaren befintelige Exemplaren än de som till äfventyrs redan blifvit till enskilde personer inom Länet utdelte eller försålde, varda indragne och, under försegling i förvar satte antingen hos Herr Landshöfdingen, eller å annat publikt ställe, intill dess Domstolen utlåtit sig angående deras confiscation, hvarom påstående äfven kommer att göras.— Om hvad Herr Landshöfdingen härvid tillgör, anhåller jag att blifva underrättad, såsom ock om antalet af de exemplar, hvaraf upplagan, enligt Boktryckarens och Författarens uppgift, bestått, samt huru många som kunnat öfverkommas och med den begärdta seqvestern beläggas. Helsingfors, af Procurators Embetet i Kejserl: Senaten för Finland, den 5 september 1827.
CARL WALLÉEN. G.A. Wetterhoff.
III. Till Stads-Fiskalen i W. J.A. Krogerus att vid Kämners-Rätten derstädes tilltala Magistratss. Jac Judén och Boktr. A. C., den förre såsom Författare och den senare såsom Utgifvare af ett, utan föregången Theologisk Censur, tryckt Arbete, kalladt——, hvari åtskilligt rörande Religionen och salighets Läran förekommer.
Memorial.
Under titel af Ant.——har ifrån Boktryckaren A. Cedervallers Tryckeri i Wiborg, innevarande år, utkommit ett arbete, som, ibland annat, innehåller åtskilligt rörande Religion och salighetsläran, framställts på ett sätt som icke öfverensstämmer med den tro, hvartill Församlingen i vårt Land sig bekänner, och hvarvid jag derföre icke kunnat undgå att fästa min Embets uppmärksamhet. Sålunda yttrar sig Författaren pag. 21. »De förste Christne kunde icke med allone förgäta offrandet, hvarmed de velat muta rättfärdigheten——De hafva materialiserat offrets allegori i Christi död till underpant för den förmenta försoningen genom offerblod——Så äfven de följande Christne; i stället för en gudomlig medlare genom den saliggörande läran, och förgätande Skriftens allegorie om det sista stora offret, en allegorie, som torde varit nödvändig för de svaga sinnen i den ännu späda församlingen, hafva de gjort Christus endast till ett lekamligt offer»——hvarigenom läran om återlösningen genom Christi blod och förtjenst föreställes endast såsom en missförstådd allegori; äfvensom samma lära icke otydligen förkastas i afhandlingen om »Syndens förlåtelse» pag. 37 och följ. der endast den moraliska sinnesförbättringen föreställes såsom en möjlig anledning till vinnande af Guds nåd och barmhertighet. I öfverensstämmelse härmed förklaras äfven, pag. 45., Tro i religiöst hänseende såsom »själens innerliga tillgifvenhet och förtröstande vördnad för Gud och en lefvande visshet om hans välbehag med den förbättrade menniskans moraliska tillstånd och uppriktiga framsträfvande uti det goda», då likväl, enligt församlingens lärobegrepp, ingen sann tro utan öfvertygelse om Christi förtjenst och försoning finnes, men hvilken öfvertygeise, enligt ofvannämnde yttrande, icke ingår i Författarens religiösa tro, sådan den har blifvit framställd och vidare yttrar sig pag. 54., der »ovissheten om belöning för dygden» anses »upphöja menniskans moraliska värde» och der, längre fram följande yttrande förekommer: »Den som upplifvad af välviljan, så att han äfven utan afseende på belöning, kan utöfva det goda——hans själ sväfvar öfver sinnlighetens inskränkta synkrets. Han kan, under ljufva förhoppningar, med lugnt sinne föreställa sig idealet af rättfärdighetens domstol inför hvilken de svaga hafva sin tillflygt i barmhertigheten. Han kan i den för menniskan mest kritiska tidpunkt som är döden, med förtröstan nalkas sitt öde i evigheten, då han på ena sidan icke besväras af pretensioner till oförtjent njutning, och på den andra finner sin anspråkslösa tröst i afsigten af sina redliga handlingar, härrörde af grundsatts, derifrån han hvarken för fruktan eller fördelar kunnat afvika. Han emotser sitt instundande öde uti hoppet, emedan bevisningens öfvertygelse är vaklande»——enligt hvilken framställning begreppet om vårt förestående öde uti evigheten således icke äger någon annan grund än en vacklande förhoppning, och menniskan, i dödsstunden, ingen annan tröst än sina redlige handlingar, tvärtemot hvad christendomen i denna del lärer och församlingen, såsom oryggelig trosartikel, antagit.
I anseende härtill och då ofvannämnde jemte flere stycken af ifrågavarande Arbete ostridigt angå Läran och våra Christendomstycken, men Arbetet, sådant oaktadt, i denne del, icke undergått vederbörande Consistorii granskning, eller med dess tillåtelse blifvit utgifvit, har jag härmedelst velat uppdraga Eder, att å Embetets vägnar, inför Kämners Rätten i Wiborg, i laga ordning tilltala magistrats secreteraren Judén och Boktryckaren Cedervaller, den förre såsom Författare och den sednaro såsome utgifvare af omförmålte Arbete, med påstående om det ansvar å dem 1 §: i Kungl: Tryckfrihets Förordningen af den 26. April 1774 utsätter; i hvilket afseende det mig tillhanda komne exemplar af sagde Arbete härhos bilägges: åliggande Eder att målet, efter utverkad stämning till Kämners Rättens åtgärd oförtöfvadt anmäla samt sedan icke allenast om dess slutliga utgång till mig inberätta, utan ock, i händelse af uppskof, hvarje gång målet vid bemälte Rätt förevarit hos mig tilkännagifva (!) hvad deri blifvit tillgjordt och orsaken till uppskofvet. Immellertid (!) anmodar jag nu Landshöfdingen i Länet att genast låta med seqvester under försegling belägga alla exemplar af merberörde Arbete som kunna öfverkommas, och hvilkas confiscation I, vid Kämners Rätten jemväl ägen yrka. Efter slutad rättegång, och sedan behofvet af medföljande exemplar vid Domstolen upphört, bör detsamma af Eder hit återsändas. Helsingfors, af Procurators Expeditionen i Kejs. Senaten för Finland, den 3. sept. 1827.
IV. Till H.E. Herr General-Gouvernouren General-Adjutanten och Riddaren m.m. Zakrewsky, med underrättelse om åtgärd, som i anledning af skriften: Anteckningar af Tankar i varianta ämnen af Jac. Judén, blifvit vidtagen.
I följd af Eders Exellens förliden gårdag till mig aflåtne skrifvelse angående det hos Boktryckaren A. Cedervaller i Wiborg, innevarande år, utkomna arbete, under titel: Anteckningar af Tankar i varianta ämnen af Jac. Judén, har jag genom afgående bref icke allenast anmodat Landshöfdingen i Länet att genast låta indraga och med seqvester belägga alla exemplar af berörde Arbete, som antingen hos Författaren, Boktryckaren eller andre personer kunna öfverkommas, utan ock anbefallt vederbörande Stads-Fiskal att vid Kämners Rätten i Wiborg i laga ordning tilltala Magistrats Secreteraren Judén och Boktryckaren Cedervaller, den förre för innehållet af sagde arbete, i de delar detsamma strider emot vår antagna Christna troslära, och den sednare för det han, utan föregången tillåtelse af närmaste Dom Capitel, der Arbetet, så vidt detsamma angår Religion och Salighetsläran, bordt granskas, detsamma tryckt och utgifvit. Skolandes jag, efter sakens slut, icke underlåta att om utgången deraf till Eders Exellence i ödmjukhet inberätta. Helsingfors, af Procurators Expeditionen i Kejs. Senaten för Finland, den 5 September 1827.
CARL WALLÉEN. G. A. Wetterhoff.
Ennenkun edellämainittu, prokuraattorin kirjelmässä oleva määräys oli saapunut Viipurin maaherralle, oli Juteini lähettänyt, tälle tekemänsä ilmotuksen mukaan, 50 kappaletta teostaan meritse kirjansitoja Holmström'ille Ouluun oululaisen priki Carl Alexanderin mukana, jota alusta johti laivuri Mathias Löthman Raahesta. Prokuraattorin käskystä Oulun varamaaherra tutki asiaa. Mainittu Holmström ei kuitenkaan myöntänyt tilanneensa sanottuja kappaleita mainittua kirjaa, eikä myöskään sellaisia saaneena.—Myös oli Juteini lähettänyt 1 kappaleen kirjaansa Kuopioon kimnaasin opettaja Wegelius'elle, mutta asiasta selkoa otettaissa saatiin tietää, että tämä oli lainannut sen velipuolelleen filosofianmaisteri Fabritius'elle, joka asui Kiteen pitäjässä Kuopion lääniä. Kuopion maaherra sai määräyksen ottaa takavarikkoon sanotun kappaleen. Heinolan maaherra Gustaf Langenskjöld taas määrättiin vaatimaan parooni Wredeltä Anjalassa hänen saamansa 1 kappaleen. Turun maaherran Erik Wallenius'en piti vaatia ja prokuraattorille lähettää Turun läänissä olevat kaksi kappaletta, joista toinen oli Uskelan kirkkoherralle, provasti ja professori Renvall'illa, toinen taas Mynämäen kirkkoherralla, tohtori Rönnbäck'illä. Sen jälkeen kertoo prokuraattori kenraalikuvernööri Zakrewskylle miten Viipurin kämnerioikeudessa oli kirjalle käynyt ja Juteinille tuomio langennut. Kirjeistä saamme myös tietää, että kirjaa oli painettu 250 kappaletta, joista 189 oli saatu takavarikkoon jo v. 1827, jolloin kaikki nämä kirjeet syksyllä vaihdettiin.
V. Protokoll i Kejserl. Senat. Just. Depart. för ÅR. 1831. siv. 2323.
Den 20 October.
»Sedan HofRätts Rådet Winter, som i Åbo Hof Rätt deltagit uti pröfningen af nästföljande mål för sådan jäfvighet uppstigit och afträdt, föredrog Protokolls Secreteraren Lethin i underdånighet.
De besvär Stads Fiscalen Julius Adolph Krogerus, å tjenstens vägnar, i underdånighet anfört deröfver, att sedan Kämner Rätten i Wiborgs Stad, i anledning af Krogeri åtalan, medelst Utslag den 2 October 1827: förklarat, magistrats Secreteraren Jacob Judén vara öfvertygad att hafva, uti en samma år från Boktryckaren Anders Cedervallers tryckeri i berörde Stad utkommen bok, under titel: »Anteckningar af tankar i varianta ämnen af Jacob Judén», framställt satser, som vore stridande emot Landets trosbekännelse, den Evangeliska Lutherska läran, samt förty, och jemte det utlåtande blifvit meddeladt, rörande Boktryckaren Cedervallers ansvar, för det han, utan vederbörande Corsistorii tillåtelse, genom trycket utgifvit nämde arbete, dömt Judén, i stöd af 1 §: uti Kongi. Förnyade Förordningen och Påbudet, angående Skrif- och Tryckfriheten, daterad den 26 April 1774, att böta Tre hundrade Daler Silfver mynt med Ett hundrade fyratio fyra Rubel Silfver, hvarhos Kämner Rätten förordnat att den i beslag tagne upplagan af i fråga varande arbete skulle föstöras; så har Hof Rätten i Åbo, dit målet genom besvär inkommit, efter den omgång handlingarne närmare utvisa, medelst Utslag den 18: September sistlidet år, funnit de af magistrats Secreteraren Judén författade och uti ofvanberörde bok införda afhandlingar, som röra Religionen och Christendomens stycken, icke vara af sådan beskaffenhet, att Judén för de samma gjort sig till ansvar skyldig, kvarföre Hof Rätten upphäfvit Kämner Rättens Utslag, så vidt det samma angår det å Judén yrkade ansvar, samt honom från allt tilltal i målet befriat: Deruti Stads Fiscalen Krogerus om ändring i underdånighet anhållit, i anledning hvaraf Magistrats Secreteraren Judén blifvit hörd och i underdånighet sig förklarat, samt Hof Rätten med affordradt underdånigt utlåtande inkommit.
Läsningen af handlingarne börjades, men dermed hanns ej i dag till slut. Kejserliga Senatens Ledamöter nedgingo klockan Ett.
Den 21 Oktober, Fredag, klockan x: f:m: tillstädeskommo uti Kejserliga
Senatens Justitiae Departement: verkelige Stats Rådet Friherre Mellin,
Vice Presidenten Avellan, Werkeliga Stats Rådet Edelheim, Stats Råderne
Fabritius, Hising och Richter samt Hof Rätts Rådet Winter.
Efter det Hof Rätts Rådet Winter för förut i Protocollet antecknad jäfvighet uti nästföljande mål uppstigit och afträdt, fortfors med läsningen af handlingarne hörande till Stads Fiscalen Julius Adolph Krogeri nästleden gårdag härstädes förevordne underdåniga besvär; och sedan dermed hunnits till slut, yppades skiljaktighet i meningarne Kejserliga Senatens Ledamöter emellan, hvarföre skreds till omröstning, då Stats Rådet Richter först yttrade sig:—Och emedan de uti i frågavarande Bok förekommande afhandlingar rörande Religionen och Christendomens stycken, enligt Stats Rådets tanke, äro så mörkt och otydligt framställde, att af de samma ej kunde slutas till författarens dermed åsyftade mening, samt af Magistrats Secreteraren Judéns inför Kämner Rätten afgifne förklaring öfver de emot bokens innehåll gjorde anmärkningar, syntes som Judén ej haft för afsigt att genom densammas utgifvande utsprida meningar som vore stridande emot den Evangeliska Lutherska trosbekännelsen; ty och då enligt hvad handlingarne i målet utvisade, de utkomne exemplaren redan blifvit förstörde samt någon skada genom bokens utgifvande veterligen icke skett, ansåg Stats Rådet vid sådan beskaffenhet något ansvar eller vidare påföljd för Judén i denna sak ej äga rum, utan komme det Hof Rättens deri gifne Utslag att bero.
Stats Råderne Hising och Fabritius äfvensom Werkelige Stats-Rådet
Edelheim instemde hvar i sin ordning uti förestående utlåtande.
Vice Presidenten Avellan deltog ej uti pröfningen af detta mål, såvida Vice Presidenten icke från början öfvervarit läsningen af handlingarne deri.
Werkelige Stats Rådet Friherre Mellin ansåg i frågavarande bok väl vara i mörka och otydliga ordalag författad; men som flere satser deri likväl förekomme, hvilka, enligt Baron och Werkelige Stats Rådets tanke, icke öfverenstämde med Evangeliska Lutherska Religionens lärobegrepp; altså pröfvade Baron och Werkelige StatsRådet rättvist att, med ändring af Hof Rättens öfverklagade Utslag, i stöd af den utaf Kämner Rätten åberopade Förordning, fälla Magistrats Secreteraren Judén att för meranämnde boks utgifvande genom trycket, böta Trehundrade Daler Silfver mynt med Ett hundrade fyratio fyra Rubel Silfver, hvaraf två delar skulle tillfalla Wiborgs Stad och en tredje del Actor Stads Fiscalen Krogerus; och som de af sagde bok utkomne exemplar, redan blifvit confiscerade och förstörde, förfölle vid sådan beskaffenhet utlåtande i denne del. Skolande Utslag i målet, jemlikt fleste rösterne, uppsättas och Actors exemplar deraf Landshöfdingen i Wiborg tillsändas».
VI. Julkaisemme tässä seuraavan »Kertomuksen J. Juteinin elämän vaiheista», joka löytyy N:osta 14 sanomalehteä Sanan Saattaja Viipurista, päivätty 4 päivänä huhtikuuta 1840:
»Edesmänneen Helmi-kuun 17:tenä päivänä pääsi vanhin virkamies meidän kaupungin Magistratissa, Magistratin Sihtieri ja Notarius Publicus Jacob Judén (Juteini), anottuansa, vapaaksi mainitusta virastansa. Koska hän ei ole ainoastaan toimellisuudensa suhteen viran toimituksissa ansaitun arvon voittanut kaikilta meidän kaupungin asujamilta, vaan myöskin monelle ja epäilemätä vielä usiammalle, Suomenkielen ystävälle mahtaa olla vanha tuttu ja rakas sielu-heimo Suomen kieltä ja kirjallisuutta kunnioittavien kirjoitustensa ja toimitustensa kautta,[254] niin tahdomme me, tätä varmaan heitä kaikkia mokomin kuin itsiämme ilahuttavaista sanomaa ilmoittaissa, niille maanmiehillemme tiedoksi, joilla tähän (!) asti ei liene ollut tilapäätä saada häntä tuntemaan, lyhykäisyydessä tiettäväksi saatta hänen elämänsä menon ja vaiheet.
Jacob Judén, isänsä tolo-pojan (!) Heikki Jutilan 6:desta pojasta ja 2:desta tyttärestä ijän suhteen 5:des, syntyi Jutilan perintö-tilalla Rahkoilan kylässä, Hattulan pitäjää 15:tenä päivänä Heinä-kuuta vuonna 1781, tuli kolme kesäkautta kotona paime-poikana oltua 24 p. Elokuuta v. 1793 Hämeenlinnan kouluun, josta hän, niiden aikuisten koulun hallitus-miesten (Rehtorien) Boreniuksen ja Åkermannin käden alla kasvanut ja oppia halulla harjoitettua, vuoden 1800 alusta tuli Turun kouluun ja siinä kevät-puolen vuotta oltua, otettiin 10:tenä päivänä Syyskuuta samana vuonna Turun Akademiaan Oppivaiseksi, josta hän erkani vasta 1:senä p. Helmi-kuuta vuonna 1810. Mutta kuin hän vähä-varaisuudensa tähden ei voinut ylen-aikaa itsiänsä siellä ylöspitää, niin täytyi hänen antaa itsensä välistäpäin muiden lapsia opettamaan, ja joutui niin ensistikin jo kohta Akademiaan tultuansa Turun kaupungissa asuvan Kapteni Mesterton'in taloon, sitten v. 1802-1804 Navon (Nagu) pitäjän Kirkkoherran, Rovasti Mjödhen tykö, (jonka omaa ja hänen talo-väkensä hyvyyttä hän vielä nytkin kiitollisuudella muistelee), siintä v. 1805-1806 Juvan (Jockas) pitäjään Evesti Grotenfeltille, 1807-1808 Maamittarin Stråhlmannin tykö Ruokolahdelle, 1808-1809 Maa-jako Oikeuden Tuomarille Hamarinille Juvan pitäjässä, 1809-1810 Sota-Raadin (Krigs-Råd) Forselleksen tykö Peippolan kartanoon Elimäen pitäjässä, 1810-1812 Baroni Gustaf Wreden tykö Anjalaan. Ainoastaan väli-aikoina sai siis J. Akademian tienoissa oppia harjoittaa, nimittäin: 1:i Kapteni Mesterton'illa ollessa, 2:i 1804 kevät-puolla vuotta, jona vuonna hän myös sai Suomen Huone hallitus Seuralta metalin luonnon vaikutuksia merkitsemästänsä (för Meteorologiska Observationer) 3:i 1806 syksyllä ja 1807 keväällä ja 4:i tultuansa kevät-puolla v. 1810 Turkuun pyytämään Suomen kielen kääntäjän (Translatorin) virkaa Suomen Hallitus Hallitus-oikeudessa (Regerings-Conseil).—Samana vuonna kesällä kävi hän Tukholmia kotsomassa(!). Vuonna 1812 15:tenä p. Huhti-kuuta Magistratin Sihtierin siaiseksi Haminan kaupunkiin tultua, pääsi hän siintä 2:sena p. Joulu-kuuta v. 1813 Magistratin Sihtieriksi Viipuriin, niin kuin myös 4:tenä p. Kesä-kuuta v. 1815 Laivan-mittaajaksi, oli 2:stä (!) päivästä Huhti-kuuta v. 1819 21:een päivään asti Tammi-kuuta v. 1822 Viipurin Apu-Biblia Seuran Sihtierinä ja Helmi-kuun 28:stä päivästä v. 1822 hamaan Toukokuun 18:een päivään asti v. 1832 Viipurin Korttieri-komitietin Sihtierinä.
Puolen toista kuukauden paikoille sitten päättyi siis J——nilta julkisen viran toimitus. Ajatellessamme että hän, moninaisia esteitä ja vastoin-käymisiä vastaan sotiessa ja tärkiäin viivyttämättömäin virka-töidensäkin välillä säilytti halun ja rakkauden äidin kieleen puhtaana ja palavana ja että hänen kanteleellansa oli heliä ääni ja soittajalla silmä selkiä jo silläkin ajalla, kuin sormet melkein lakkaamata olivat väsyttävissä virka-töissä kiini ja on taivas sangen tymperä, niin lieneehän meillä syy toivoa häneltä Suomen kielelle uutta ja runsasta vuoden tuloa nyt, kuin ei viran vaivat ja väsytykset enä kiellä häntä Wäinämöisen kanteletta ylen-aikaa käsivarrella kantelemasta, eikä elämän murheet estele häntä, sormet soitto kielillä, yhä ylös kirkkauteen katselemasta, josta valo alas-vaipuu soittajankin sieluun selittämään hänelle oman sydämensä tuskin aavistettua syvyyttä, ja nimeilemään nimettömiä ja sanoihin solmeilemaan tuolta ylhäältä tuotettuja ihmet-ilmestyksiä, vähemmin näkeville kuolevaisuuden matka-kumppanille loisteeksi liikunnoillansa. Totta kyllä on meidän mieheltä elämä-kulku jo kauvan puolen päivän paikkoja ohitse, mutta kaukana on vielä hänestä elämän ehto-hämärä ja jokaiselle pohjan pojalle tietty, että keski-illoista vasta alkaa taivas täällä oikein seljetä ja sinertyä ja mieli mehuta ja liikunto oikein luokostua liikkuvalta ja työ oikein käydä mieltä myöten työn tekevältä».—Tämän jälkeen on viittaus viivanalaiseen, jossa sanotaan: »Maininnemme myös tässä, että meillä on toivona saada jonkun ajan perästä uusi tilapää puheen jatkantoon samasta aineesta». Ja sitten julaistaan saman vuoden Sanan Saattajan Viipurista 27 numerossa Lauvantaina Heinäkuun 4 päivänä seuraava tiedonanto: »Viipurista. Äskettäin mainitsimme tässä Lehdessä, että Magistraatin Sihtieri J. Juteini edesmenneen Helmi-kuun 17 p., anottuansa, vapautettiin pitkällisestä virastansa, jossa myös hänen elämänsä meno ja vaiheet lyhykäisyydessä tiettäväksi tehtiin, jonka lisäykseksi tällä kertaa ilolla panemme, että Juteini 26 p. edesmennyttä Kesä-kuuta Magistraatissa vastaanotti Läänin Kupernöriltä yhden aivan kauniisti raketun kansiniekan Hopia-maljan, jonka tämän kaupungin Kaupias- ja Porvari-kunta hänelle lahjoitti kiitollisuudensa osoitukseksi hänen pitkällisen ja toimellisen palveluksensa edestä. Tämä malja, tietetty Pietarissa lähes 1500 Ruplalla, paina (!) 11 naulaa, on sisältä kullattu ja ulkoa, paitsi muita kaunistuksia, yhdellä puolella varustettu Viipurin kaupungin vaakunalla ja toisella luettaan seuraavaiset piirrokset:
Jakob Jutelnille.
Wiipurin kaupungin Sihtierille,
26 vuotisista vaivoistansa,
Kaupungin kaupiaskunta.
1840.
Mitä hohtava hopia,
Kuta kulta kiiltäväinen,
Nepä muuttuvat moneksi.
Muistosi on muuttumatoin.
Heti tämän jälkeen seuraa »Jaakko Juteinille» omistettu pitkä ylistysruno, jonka lopussa on merkki -g- ja jonka nähtävästi on aiheuttanut juuri edellä mainittu »uusi tilapää puheen jatkantoon». Se kuuluu näin: