Variationer i olika upplagor.
[Sid. 7], rad. 32-33; — — hela rymden dallrade snart av ljudet från alla stadens sjuklockor. Uppl. 5-7 (8): sju klockor.
[Sid. 15], rad 9: Nå, men vem sköter hans tjänst då. Uppl. 5-7 (8): Nå, vem sköter etc.
[Sid. 27], rad. 25-26: — — att — jag — av — min broder, utnämnde förmyndaren etc. Uppl. 1 och hskr.: av min bror. Uppl. 2-7 (8): broder etc. Troligen rättelse i uppl. 2 av Strindberg: i ett skriftligt intyg som här är frågan om passar givetvis broder bättre än talspråkets bror.
[Sid. 34], rad. 21-23: — handlingen som ligger till grund för allt medvetande och som endast gör detta möjligt. Alla tidigare uppl. liksom också hskr.: — — som endast gör detta det möjligt. Måste bero på felskrivning (bröllop) eller glömska att utstryka ettdera av pronomina, mellan vilka förf. valt.
[Sid. 57], rad. 12-13: — den lika vackert tänkta som sagda sanningen. Strindberg skriver sanning (uppl. 1-2 och hskr.). Den felaktiga formen torde vara ett förbiseende av författaren; ”sanningen” här upptagen enligt uppl. 3-7 (8).
[Sid. 59], rad. 12-13: — och inbjöd de andra att göra samma. Så hskr. och uppl. 1-4. Uppl. 5-7 (8): detsamma.
[Sid. 83], rad 33: — stugan vid Lilljans. Uppl. 1: stugan på Lilljans. Rättelse från uppl. 2 — säkert av förf. — till förra läsarten. Formen i uppl. 1 återkommer i uppl. 9-13, tryckta efter denna.
[Sid. 105], rad 30: — knappar till lufttelegrafer och trumpetlika talrör. Uppl. 5-7 (8): knappar och lufttelegrafer och etc. (meningslöst).
[Sid. 123], rad 2; — stort och glänsande (nämligen familjens namn). Uppl. 5-7 (8): stort och glädjande (meningslöst).
[Sid. 127], rad. 4-5: — de beklagade sig över att din svåger blivit bortkörd från verket, och det hade de läst i Fäderneslandet. Uppl. 5-7 (8): din bror blivit bortkörd från verket och det hade du läst etc. Utbytet av svåger till bror obegripligt! Textförbättraren har här tydligen ej haft klart för sig vilka de samtalande äro eller föreställt sig att fru Falk var ”bror” till Arvid Falk. Det senare du i st. f. de, troligen rena tryckfelet.
[Sid. 130], rad 31: Det brukar ingen. Uppl. 5-7 (8): det brukas ingen.
[Sid. 134], rad 10: Direktionen förelade då bolagsstämman ett förslag. Uppl. 5-7 (8): på bolagsstämman.
[Sid. 140], rad 9: — om denna morgonen. I hskr. först skrivet: om morgonen, därpå ”denna” överskrivet. Utg. har ansett sig icke böra förändra den något egendomliga formen. Uppl. 5-7 (8): denna morgon.
[Sid. 155], rad 5: Emellertid var Lundell icke road av de betraktelser etc. Uppl. 3-7 (8): oroad av de betraktelser (tryckfel).
[Sid. 155], rad 11: Han reste sig från sin plats. Uppl. 3-7 (8): lyfte sig från sin plats (omedvetet synonymutbyte av sättaren?).
[Sid. 156], rad 12: Vi önska honom alla lycka. Uppl. 5-7 (8): — all lycka.
[Sid. 159], rad 32: hå, låt se! Uppl. 3-7 (8): hå, låt mig se.
[Sid. 164], rad 6: — att en broder så kunde se på en broder. Uppl. 3-5: kunde så se etc. Uppl. 6-7 (8): se så etc.
[Sid. 172], rad 29: — Hör nu lilla Eugenie, fortfor revisorskan. Uppl. 1-4 (och 9-13): fortfor hon. Hon meningslöst i sammanhanget (emedan pron. kommer att syfta på fru Eugenie Falk, som just tilltalas). Den felaktiga läsarten har uppkommit därigenom att i hskr. lyder den näst föregående raden: ”Det var för brysselmattan, menade revisorskan”. Denna rad har i korr. blivit uppflyttad till sin nuvarande plats, men förf. därvid glömt att ändra pers.-pron. I detta fall har censorn i uppl. 5 träffat rätt, i det att ”hon” där ändrats till ”revisorskan”.
[Sid. 183], rad 22: sina mörka revolvers. Så hskr. Uppl. 1-2: sin mörka revolvers (tryckfel). Uppl. 3-4: sin mörka revolver. Uppl. 5-7 sina mörka revolvrar. Uppl. 9-13: sina mörka revolvers.
[Sid. 193], rad 22: — citerat och omtryckt. Så hskr. och uppl. 1-5. Uppl. 6-7(8): omtyckt (tryckfel).
[Sid. 235], rad 11: Vem skrev 1734 års lag? Herr Cronhielm. Alla tidigare uppl. liksom hskr.: Herr Cronstedt. Minnesfel eller felskrivning — knappast avsiktlig — av författaren.
[Sid. 239], rad 3-4: Jag — — bor hyresfritt mot att jag driver in hyrorna. Uppl 3-7 (8): mot det att jag etc.
[Sid. 241], rad. 6-7: — — betydelselöst om det hela överhuvud var svart eller vitt; och om det var svart etc Uppl. 3-7 (8) och om det var sant (grovt tryckfel).
— rad. 32-33: Plato hade redan sagt det, innan kristendomen kom: verkligheten, världen den synliga är blott ett sken. Så hskr. I samtliga uppl. meningsstörande tryckfel: Plato hade redan sagt det innan kristendomen kom i verkligheten: världen etc.(!).
[Sid. 271], rad 13: — det är min födelsedag i dag. Så hskr. I samtliga tidigare uppl. tryckfel: det är min födelse i dag.
[Sid. 279], rad 19: Det var ett nätt ämne, mycket nätt. Uppl. 5-7 (8): Det var ett ämne, mycket nätt.
[Sid. 288], rad 27: Vi ha en kvar. — Jag har märkt vissa ångersymptom hos min hustru etc. Uppl. 5-7 (8): Vi ha en kvart etc. (!).
[Sid. 291], rad. 27-28: Behagar herr grosshandlarn vara så god och sitta ett ögonblick, så får jag sätta i lite här och där. Uppl. 5-7 (8): fylla i lite här och där.
[Sid. 314], rad. 21-22: Jag har inte ätit mer än en kopp kaffe och tre glas vatten i dag. Uppl. 5-7(8): Jag har inte förtärt etc. (med denna ändring går naturligtvis det pregnanta och komiska i frasen förlorat).
[Sid. 323], rad 1: Gå du in i Gråkappan. Uppl. 4-7 (8): gå du i Gråkappan.
[Sid. 324], rad. 22-23: Man måste dock njuta av sin tillvaro i dess ändliga existens. Uppl. 5-7 (8): — — i dess eländiga existens (!).
— rad. 30-31: — — framåt de prång som kallas Kindstugatan. Uppl. 4-7: framåt de språng, som kallas etc. (Man har här som eljes tillfälle förvåna sig över hur en meningslöshet kan bibehålla sig i en rad upplagor!) Editionen i Saml. romaner och berättelser, som eljes följer uppl. 5, har dock här det riktiga prång.
[Sid. 325], rad 33: — redaktören. Uppl. 4-7: direktören.
[Sid. 328], rad 13: — men Falk, som följt med, mera för att få deltagande och tröst etc. Uppl. 5-7 (8): bara(!) för att få deltagande och tröst etc.
[Sid. 363], rad 8. Stiernhielm, som nu var en dum karl. Så uppl. 1-2 (jämte 9-13) och hskr. Uppl. 3-7 (8): som icke var en dum karl. Den förra satsen har förefallit korrekturläsaren alltför galen. Jfr Olles föredrag (kap. 24) ”Om Sverge”, där han föreslår: ”Ner med den dumma hunden Georg Stiernhielm!”
[Sid. 364], rad 15: Jag gratulerar mig, att du fick din tavla på salongen (Borg). Så uppl. 1-4 och hskr. Uppl. 5-7 (8): Jag gratulerar dig. Den förra vändningen har varit korr.-läsaren obegriplig! Jfr strax nedanför: ”Sedan du sålunda fått ditt erkännande av utlänningen så har du fått ditt namn här hemma naturligtvis och jag slipper gå längre och skämmas för dig.”
[Sid. 372], rad. 1-2: — — det fanns två slags kvinnor, han bad att få fästa uppmärksamheten på det, och det var så stor skillnad på kvinnor som på änglar och djävlar (orat. obliq.). Uppl. 4-7 (8): på det att det var etc. (missförstånd av korr.-läs.).