d. 15 Okt.
Clinton for enligt sitt löfte. Hvad skall jag tänka? Vill han undvika till och med skenet af att vara lycksökare? Eller ville han för mig, för sig, bemantla den möjliga, uppkommande ..? Nej det är omöjligt, såvida jag måste tro på hans egen förklaring, hans egna ord.
Men han höll sitt ord, hans beräkning slog ej fel, den raske Clinton! Nu är jag såsom barn i huset. Nu hålla alla af mig. Gamla fröken klappar mig då och då och kallar mig „mein erster Traum“. Hofrättsrådinnan klappar mig äfven och säger på engelska (lycka att jag känner något af detta språk) „jou handsome girl“. Jag är icke riktigt säker på, om det der e skall vara i slutet af adjektivet eller icke, men saken är densamma.
Ja, ja, ja, jag var felet till att Clinton for bort. Så mycket ondt ett enda ogrannlaga ord kan verka!