FOTNOTER:
[1] Ett utdrag af denna Afhandling finnes härförinnan meddeladt af Förf. uti en Gradual Disputation, för den 15 Junii 1832.
[2] v. Beckers Anteckningar.
[3] v. Beckers Anteckningar.
[4] v. Beckers Anteckningar.
[5] Denna variation finnes ej i Kalevala.
[6] Fordom tyckas flickorna hafva burit hos sig skeppor, dit de ifrån Helka-vuori samlade blommor, hvarmed de sedan, som orden äro i sången, vandrade till de rena gudarna, kanske för att offra. Äfven omtalas i sången en blå bro och röd brygga, hvaröfver tåget skulle ske. Jag vet icke hvad dermed egentligen menas.
[7] I konseptet till det bref till Runeberg, skrifvet i december 1833, som utgör berättelsens Inledning, står:
Derföre har jag flere gånger fått det Infallet att hopskrifva något, som du utan att blifva alltför illa stött med din publik kunde införa i bladet. För mig sjelf skulle jag ej så mycket frukta läsarens obilligande, ty jag är lika så mycket skild från publik som verld, hafvandes ganska litet att med dem beställa. Icke heller vill jag neka det allt detta understödjes af någon liten skrifklåda, som dock endast håller sig till fingerändarne, så att hufvudet och allt annat är fritt. Af begge dessa orsaker föranledd är jag nu sinnad att skrifva en berättelse jag af min skjutskarl i förledne sommar hörde. Ehuru obeskedligt har jag ännu en tredje afsigt med det, nämligen att öfva mig i skrifning. Jag har nämligen tänkt att det vore så artigt att en gäng fä en finsk novell hopskrifven, men vet icke när det kan fullbordas. Det är väl något för sent att nu på 30 års ålder först öfva sig deruti, men jag har dock det förnämsta undangjordt, nämligen konsten att skrifva en passabel stil och hvad som icke bör skattas mindre att skrifva orden rätt. Om jag någongång kommer längre, så skall jag icke fela, att sådant tillkännagifva, på det publiken må vara i tillfälle att subscribera.
[8] En förebråelse blott för hennes dröjsmål.
[9] Jag har öfversatt Venäjä (Venää, Venähe) med Qvenland. Finnarne i Archangelska och Olonetska Gouvernementerna kalla sig Venäläiset, äfven Karjalaiset. Den förra benämningen torde lika så gerna, som något annat, hvarpå man gissat, gifvit anledning till benämningen Qvener (Qvaener).
[10] I allmänhet tyckes han göra sjelf ringa affär af sin förmåga, och alldraminst affectera att lysa med den.
[11] Ordstäf betecknande brist och fattigdom.
[12] Om denna ypperliga runosångare torde här snart kunna lemnas utförligare uppgifter. Red. anm.
[13] (Vår landsman Bladh?) Anteckningar om Ryssland. Förra delen. Stockholm 1838.
[14] Pian on souttu soukka salmi, mitatru meri matala. (Finskt ordspråk.)
[15] Denna kladd utgöres af ett interfolieradt exemplar af Judéns ordspråk, med tillökning af Florini, Porthans och Hof-Rätts-Rådet Asp's egna ordspråkssamlingar.
[16] Strövis förekomma dessutom några ordspråk i afhandlingen framföre.
[17] Om ej, hvad i Mehiläinen årgg. 1836, 1837 vid slutet af hvarje Hft.
[18] Åtskilliga ordspråk ifrån Ryska Karelen hafva blifvit samlade af Stud. J.Fr. Cajan.
[19] Eller Hyys, hyys Hymylään.
[20] Uppgiften på versernas antal, så här som vid de följande runorna, är ungefärlig, ty vid den ytterligare revisionen före renskrifningen kunna somliga verser blifva uteslutna, andra tillkomma ur varianterna på ställen, om hvilkas redaktion bestämdt beslut ännu icke kunnat fattas.
[21] Ännu i denna dag är det brukligt att vid svedhygge lemna ett och annat träd stående; månne med samma afsigt, som då?
[22] Här har jag begått en förfalskning af runorna; ty efter dem skulle Untamo ej blott hotat, utan ock verkligen slagit ihjäl allt Kalervos folk utom Kullervo. Men då efter samma runor Kullervos föräldrar och syskon sedermera finnas i lifvet, så har jag varit tvungen att förhjelpa dem till att med lifvet komma på flykten, hvilket dock var lättare, än att göra dem åter lefvande, sedan de engång blifvit ihjälslagna.
[23] Under afskrifvandet af dessa böner kom jag att särskilt fästa mig vid en vers af två ord, hvilkas mening Svenska språket ej kan återgifva med mindre än hela åtta särskilda ord. Versen förekommer bland uppmaningsorden för boskapen, att till natten infinna sig i hemmet, och lyder: (vaimot valkean tekevät) kotihinne tullaksenne d.ä. (qvinnorna uppgöra eld) för att i mån komma till edert hem. Koti bet. hem, kotihin till hemmet, kotihinne till edert hem; tulla' komma, det obrukl. tullakse för att komma, tullaksenne för edert komma, d.v.s. för att i mån komma: De sex Svenska orden: för att i mån komma hem, kan Finskan äfven uttrycka med det enda ordet kotiutaksenne, af kotiuta' komma hem, kotiutakse för att komma hem, kotiutaksenne för edert att komma hem, d.v.s. för att i mån komma hem; hvilket allt här såsom en språkkuriositet blifvit anmärkt, ej till något nedsättande af det ena eller andra språket.
[24] I Lemminkäinens runor benämnes hon någonstädes Ilpotar, som är ett patronymicum och ger tillkänna, att hennes fader hetat Ilpponen; Louhi åter synes vara hennes egentliga namn.
[25] Runorna 1-36.
[26] Ordet pyhä betydde ursprungligen: åtskild, oåtkomlig, ovidrörlig, hemsk, förfärlig…
[27] Se hans uppsats "über ein Finnisches Epos" (Kalevala), öfvers. i Fosterl. Alb. hft. II, s. 6, 67. Rask's panegyrik öfver det Finska språket torde för de flesta läsare vara förut bekant från Suomi. Jacob Grimm, en af nutidens djupsinnigaste språkforskare, instämmer i hans ord, i det han säger: "i allmänhet kan det Finska språket betraktas såsom ett af de mest välljudande och böjliga på jordklotet." (1. c. s. 68).
[28] Denna och föregående vers tyckas vara oförenliga; men de måste förstås allegoriskt: Hon reser som om hon reste i en höstnatt eller på en våris, att ej ens spår af henne qvarbli.
[29] Denna sång utgör ett enkelt lofqväde öfver åkerbruket. Kanske har den att tacka någon skördefest för sin tillkomst. Dylika upprepningar, som i denna sång, förekomma allmänt i de Finska balladerna. — I Merenkosiat (Kanteletar III: 38) finnes åkerbrukets beröm annorlunda tolkadt.
[30] Samlede tildels forhen utrykte Afhandlinger af R.R. Rask. Förste Del. Köbenhavn 1834, p. 11.
[31] Äfven eljest hafva de lappska orden ofta ett a, der samma ord i finskan hafva i, t.ex. lappskans akke, heter i finskan ikä, ålder; acc'e, isä, fader; albme, ilma, luft; barta, pirtti, pörte; garrodet, kirota, svära, förbanna; ladne, linna, slott; lase, lisä, tillskott; rådde, rinta, bröst; savek, sivakka, skida; vakko, viikko, vecka; valje, vilja, förråd; vass'e, viha, hat m.m.
[32] Jemför t.ex. de grekiska orden hagios, hallomai, hals, hesomai, hepta, herpo, hex, heos, haemi, holkos, hylos, hylae, hyper, hypo, hypnos, hyrax, med latinska orden sacer, salio, sal, sedeo, septem, serpo, sex, suus, semi, sulcus, solidus, silva, super, sub, somnus, sorex.
[33] Om mötet i närheten af Avasaxa midsommardagen 1846 med professor K. från Berlin berättar Stats-Rådet Gröt i sina nyligen utkomna Pereezdy po Finljandii (Färder i Finland) bland annat följande: "emot hvad vi väntat, var han (K.) ej särdeles angelägen om de upplysningar, hvarmed vi ville stå honom till tjenst. Likväl tror jag han var nöjd med detta sammanträffande med oss, emedan hans reseiakttagelser derigenom riktades med en vigtig geografisk upptäckt: han fick nemligen af oss höra, att i Finland finnes en stad vid namn Helsingfors, och att i densamma finnes ett universitet; hvilket allt, derest han ej träffat oss, kunnat ända till grafven blifva en obekant sak för honom. Enligt professorns önskan infördes det märkvärdiga namnet på staden jemte våra egna med läslig stil i hans annotations bok, hvarföre det troligen numera ej blifver bortglömdt." Så otroligt detta än låter, är det dock bokstafligen sannt, hvilket ref., som dervid var närvarande, om så behöfdes, kan bevittna. Troligen hafva våra egenhändigt skrifna namn i H:r K:s dagbok redan flere gånger blifvit uppvisade såsom en stor Lappsk raritet.
[34] Finskan har 15 kasus men blott en deklination och en konjugation. De, som antagit flere deklinationer och konjugationer, hafva ej gjort behörig skilnad emellan dem och särskilta paradigmer.
[35] Så äfven nelilaita, viisilaita, kuusilaita etc. för neljelmä, viidelmä, kuudelma eller ock för allesamman: kolmio, neliö, viitiö, kuutio. Att man äfven säger kolmilaita venet, gör intet till saken, ty en båt kan dock alldrig förblandas med en triangel.
[36] Se Die deutsche Grammat. von D:r J.K. Fr. Rinne.
[37] Att nuförtiden allehanda barbarismer och rådbråkningar ganska väl låta höra sig äfven i predikningar, eller rättare sagt af mången anses just höra till predikostylen, måste väl tillskrifvas den större bildning och hyfsning, som nationen sedan Gezelii tid vunnit.
[38] De äro afskrifna ur en 1783 års edition, från hvilken sednare tiders editioner endast derigenom skilja sig, att de jemte tillkomna tryckfel fått apostroftecknet för hvarje ordförkortning och hvad annat korrekturets läsare på egen hand trott sig kunna tillgöra.
[39] Det sista från den Dorpat-estn.; de två föreg. från den Reval-estn. psalmboken. Likheten blefve mycket större, om de estniska orden skrefves efter Finsk orthografi; t.ex. olled uttalas alldeles som olet.
[40] I Helsingfors Tidningar för år 1821 skall Psalmbokskommitteen meddelat en uppgift, enligt hvilken i den gamla psalmboken 188 psalmer ej hafva någon förbättring (!?), 75 behöfva omarbetas och 150 komma att uteslutas (se: Turun W. San. 1821 N:o 27).
[41] Den nya Svenska psalmboken har efter hvad det påstås ej kunnat undvika denna klippa.
[42] Sions sånger kunna lemna exempel på det slags förtrolighet, hvarföre ock Schartau ej torde hafva så orätt när han afstyrker deras begagnande (se: Schartaus Andeliga Bref).
Ph. Friedr. Hiller, författaren till Geistliches Liederkästlein och andra mycket värderade ascetiska skrifter, skrifver om sig och sina psalmer sålunda: "Jag har vinlagt mig om enfald och undvikit en högt svarvande fantasis öfverdrift i uttryck. Derjemte har jag afhållit mig från för mycket sällskapliga och förtroliga talesätt om Frälsaren, såsom om en vanlig broder, om hans kyssande och omfamningar, om menniskans umgänge med honom, såsom vore hvar för sig en Christi brud, hans smekningar, som om han vore ett litet barn, och hoppas jag, att ingen allvarlig Christen skall missbilliga hos mig denna vördnad för Frälsarens majestät." Hvar och en fördomsfri Christen kan af denna förklaring finna hvad för värde han ger sådana mångens älsklingsfraser, som min söta Jesu, mitt späda lam, barnet lilla o.s.v.
[43] Exemplen äro tagna ur Kanava, hvilket dess äfven hvad Finska metriken beträffar förtjenstfulla redaktör torde benäget ursäkta. Kanhända hade jag funnit exempel på närmare håll, men dem sparar jag åt andra att efterleta.
End of Project Gutenberg's Elias Lönnrots svenska skrifter, by Elias Lönnrot