7. Benämningar på trål och trälinna.
»Man» var den vanliga benämningen på träl och trälinna: et man nämdes både ofri man och ofri kvinna, likasom danskarna ännu säga »et menneske». Å ena sidan visar själfva denna användning af ordet man ett visst erkännande af trälens människovärde. Å andra sidan visar det där ett, att den ofrie dock i grunden betraktades som ett ting.
Själfva ordet träl synes egentligen ha betydt löpare eller något dylikt och har väl ursprungligen betecknat den som i ett hushåll förrättade löpande småsysslor. Husfadern fyllde i älsta tid själf de viktigaste familjeuppgifterna: att försvara familjen och i hufvudsak försörja den.
En trälinna kallades vanligen tir. Det ordet betyder helt enkelt tjänarinna. Ungefär detsamma betyder benämningen ambot, som hör samman med ordet ämbete (= tjänst).
Träl och trälinna omtalas ofta som ånödiga hjon, det vill säga människor, å hvilka låg nöd eller trältvång.
Alla dessa benämningar synas tyda på en ganska mänsklig uppfattning af träldomsförhållandet. Och ändå genomgår ett stolt förakt för trälarna hela den litteratur, som skildrar de gamle vikingarnas äfventyr och våldsdåd och odalmännens fri- och rättigheter.