8. Trälars karaktär.
Trälen föraktades såsom feg. Dödsförakt var den frie mannens främsta dygd. Men trälen »fann den dagen dyster, då han doge från svinen». På djupet af själen misstänktes trälen alltid för att nära en längtan efter friheten, som kunde förmå honom att dräpa eller förråda sin herre, om gynnsamt tillfälle erbjöde sig. »Stackare den, som har en träl till sin bäste vän», lydde ett gammalt ordspråk. Det är nog sant, att trälarna oftast voro »dåliga karaktärer». Den kunde ej bli annat än rädd och trolös, som på nåd och onåd var lämnad i sin herres våld utan rätt till försvar. Alltid måste trälen frukta sin herres nycker.