ELEKTRA.
På hurdant sätt, och genom hvilket mordanslag
Drap broder min Thyestes' son? berätta det!
SÄNDEBUDET.
Se'n utur dessa tjell vår fot vi flyttat bort,
Uppå en körväg trädde vi med tvenne spår; 775
Der fanns de Mykenaiers kong, den herrlige.
Han vandrade sombäst i vattenymnig park,
Och bröt af spenslig myrten kransar för sitt hår.
Han ropte strax: välkomne! hvilka ären J?
Och hvadan kommen J? och ifrån hvilket land? 780
Orestes svarte: Thessaler! — Till Alpheos
Vi bringe Zeus, Olympiern, vår offergärd.
Men när Aigisthos detta hörde, sade han:
Nu måsten J, som gäster stanna qvar hos mig
Vid festgelaget; just jag offer reder till 785
Åt nympherna; stån J imorgon tidigt opp,
J hinnen fram ändå: men låtom oss gå in!
Och som han detta sade, fattande vår hand,
Han ledde in oss; neka var allsicke värdt
Och när vi inne voro, så han ordade: 790
Tvättvatten bringe man åt fremlingarna strax,
Så att de må vid altaret rentvagne stå.
Orestes svarte: nyss vi äre renade
Med klara vattnet, hämtadt utur flodens bädd;
Men om, med stadsbor, egnar fremlingar slikt värf, 795
Aigisthos, stå vi redo, och ej vägre dig.
Det talet lemnade de nu, och bröto af;
Se'n ställde sina lansar bort, sin herres värn,
Dess tjenare, och grepo alle verket an.
De offerdjuret förde in; mjölkorgen de; 800
De åter tände elden upp, och härden kring
Framsatte kittlar: stoj i hela huset var;
Din moders sängkamrat då framtog offermjöl,
Och strödde på altaret, under dessa ord:
Bergsnympher, unnen mig, att offra mången gång, 805
Och Tyndariden, min gemål, i sitt palats,
Då oss går väl, som nu, men illa fienden!
Orestes mente han och dig. Min herre om
Motsatsen bad, ej tydligt rösten höjande:
Att fadersborgen återfå. Ur korgen tog 810
Aigisthos hvassa knifven nu, och kalfvens hår
Afskar, och dem i helga elden kastade,
Och stack i nacken kalfven, som betjenterne
Framhöllo, medan han tilltalte så din bror:
Ibland utmärkelser hos Thessaler, den sägs 815
Främst vara, att en tjur man skickligt sönderskär,
Och tyglar hästen. Fatta, fremling, detta stål,
Och visa, att slikt rop om Thessaler är sannt.
Han grep påstund välsmidda Dorerknifven då,
Och, kastande skönhäktig mantel från sin rygg, 820
Han Pylades sig valde till medhjelpare,
Och tjenarne dref hän; tog tag i kalfvens fot,
Och hvita köttet blottade med utsträckt hand,
Och afdrog skinnet fortare, än kapploppshäst
Två dubbelhvarf på banan har tillryggalaggt; 825
Upp skar han buken; men i hand inkråmet tog
Aigisthos, och besåg det. Ingen hängläpp fanns
Vid lefvern, men i gallan hål och öppningar
För spejarn röjde idel slema förebud.
Nu vredgas mannen, och min herre spörjer så: 830
Nå, hvad går åt dig? — Fremling, ett försåt jag räds
Från fjerran; ty bland alla menskor hätskast är
Mig Agamemnons son, fiendtlig mot mitt hus.
Han svarade: du rädes en landsflyktings list,
Du, stadens drott? nej, låtom oss kalasa nu? 835
På frågeoffret; Phthier, för min Dorerknif,
Man binge, att jag bringan ristar upp dermed.
Han fattar knifven, och skär till; Aigisthos tar
Till skådning lungan. Men då ned han böjde sig,
På yttersta tåspetsarna din broder steg, 840
Uti nackskarfveu honom högg, och genomskar
Ryggdelarna; Aigisthos' hela kropp dervid
Spratt upp och ned, och högt han skrek i dödens nöd.
I samma stund framrusade hans tjenare,
Att kämpa, månge emot två, som modige 845
Dock höllo stånd, och svängde lansarna till värn,
Pylades och Orestes, hvilken sade: jag
Ej kom fiendtlig emot staden och mitt folk;
Men mellertid min faders mördare jag näpst,
Stackars Orestes. Derför dräpen icke mig, 850
Fars gamle knektar! Och såsnart de dessa ord
Förnummit, lans de sänkte, och han kändes nu
Utaf en gammal gubbe, som i borgen var.
Och strax din broders hufvud de bekransade,
I glädjen, jublande; han kommer redan sjelf, 855
Att visa dig ett hufvud, icke af Gorgo,
Men af Aigisthos, som du hatar: blod blef blods
Bittra procent för honom, den nu dödade.
KHOREN.
Höj, min väninna, foten till dans, Stroph.
Som kidet, ett himla 860
Hopp utförande med behag!
Sig segerkransen har vunnit
För skönare bragd in vid Alpheio's flod
Din broder; och derföre sjung med mig
Sköntonande segersång! 865